Malmö

Läsartext: Han kastade alla sakerna på mig och skrek att jag skulle konvertera till kristendomen

Nour Jawad och hennes vänner delade ut rosor till förbipasserande när mannen började skrika åt henne.Bild: Britt-Mari Olsson
Den dagen kommer jag alltid att komma ihåg. Det började med att jag var i moskén med min mamma och mina kusiner, då en kvinna kom fram till mig och frågade mig ifall jag ville vara med och dela ut vatten till minne av imamens död. Jag tackade naturligtvis ja tillsammans med mina kusiner, eftersom jag alltid har velat göra något fint relaterat till min religion – speciellt när jag bor i ett land där majoriteten tillhör en annan religion, och minoriteten är muslimer.
Jag ville visa folk hur islam egentligen är. Det berodde en del på att majoriteten av samhället har många negativa fördomar om muslimer, samt att IS är muslimer. Man ska aldrig dra alla över en kam, dåliga och bra människor finns överallt. Ingen är perfekt. Sluta förlita er på stereotyper och fördomar och granska själva fakta om islam, och lyssna inte på rykten.
Nästa dag tog jag bussen till Gustav Adolfs torg, då det var där jag skulle träffa tjejerna från moskén. Det var ungefär vid ettiden, och redan då var torget fullt med människor. Uppgiften var att var och en skulle dela ut en flaska vatten, en röd ros och ett papper där det stod om varför vi gjorde som vi gjorde.
Den dagen hade jag svarta kläder på mig, och en grön sjal där med en bild av Kaba, och det stod profetens namn på arabiska. Känslan av stolthet var stor när jag bar denna sjal.
Människorna jag delade ut dessa saker till var så fina, och vänliga, och de var också intresserade av ämnet jag pratade om. Jag förklarade och berättade om profeten och islam. De var så nyfikna och det var så roligt att berätta, då många människor kom fram till oss och pratade. Allt gick som det skulle tills en man i 40-årsåldern dök upp.
Jag gick fram och gav honom en ros, en flaska vatten och ett papper och sa att jag ville berätta och prata med honom, som jag gjorde med alla andra människor på torget. Plötsligt rök det till och mannen skrek ”vad är det här”. Vid det ögonblicket visste jag att något skulle gå fel, att det var bättre att inte svara, att jag borde göra allt förutom att besvara den 40-årige mannen. Jag tror att ni känner till sådana situationer – på en sekund förvandlas allt till ett dilemma. Han kastade allt på mig och skrek ”konvertera till kristendomen, det är bäst för dig lilla gumman”. Jag kände alla negativa känslor i detta ögonblick. Chockad, sur, rädd, frustrerad. Sedan skrek han igen: ”Era jävla muslimer. Ni kommer till vårt land och förstör det. Varför måste vi försörja er och ta hand om er när ni har ett eget land, tillbaka till era länder!”.
Varför sa han så? Vi bor ju i ett demokratiskt land med yttrande- och åsiktsfrihet, vilket betyder att varje individ i detta land får yttra sig och uttrycka sina åsikter hur de vill, så länge som ingen känner sig kränkt eller diskriminerad. Det är lätt att prata och skriva om vad som är fel och rätt, men det är lättare sagt än gjort. ”Onda” människor missbrukar dessa friheter, vilket är synd.
Jag tyckte det han gjorde var riktigt ruttet.
Jag kände mig diskriminerad på grund av min etnicitet, religion och bakgrund. Ingen ska behöva känna det jag kände. Jag förväntade mig inte att han skulle konvertera till islam. Jag ville ändra fördomarna som han hade om islam, men tyvärr var han så hatisk att han inte ville inse sanningen. Mina tankar om varför han blev arg är att han var rasist. Det är den enda realistiska förklaringen till varför han blev så fruktansvärt arg.
Alla ska respektera alla. Ingen ska känna sig kränkt och ingen ska behöva höra något sånt, "konvertera till en annan religion”. Folk i Sverige har en skyldighet att acceptera andras kön, etnicitet, religion och så vidare.
Vi är alla ense om att rasismen existerar. Frågan är: när och hur ska rasismen bekämpas? Många vill inte ha rasister i samhället men ingen gör något, det är dags att agera. Vi blir kränkta för vår identitet. Dessa fördomar och normer måste bekämpas och det ska ske från oss som är en del av samhället. Vi kan inte bara sitta och bli ledsna när vi blir kränkta eller misshandlade för de vi är.
Så istället för att prata om rasister och ge dem den här uppmärksamheten, som de absolut inte förtjänar, så kan vi kämpa för vår rätt att vara en del av samhället och förminska rasismen
Alla individer ska tillhöra det landet man bor i oavsett kön, religion, etnicitet eller något annat som skiljer dem från majoriteten.

Nour Jawad

Nour Jawad är 15 år och studerar naturvetenskapsprogrammet på Kunskapsgymnasiet i Malmö. Hon är född i Sverige och har irakisk bakgrund. Nour Jawad tycker om att argumentera och diskutera samhällsfrågor.
Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen