Huvudledare

Ledare: Moderaternas hallelujarop kommer alldeles för tidigt.

Ulf Kristersson pekar med hela handen.Bild: Kicki Nilsson/TT
Trots ny partiledare var en hel del som tidigare när Moderaterna på torsdagen inledde sin arbetsstämma i Örebro. Opinionsmässigt står Ulf Kristersson inför samma utmaningar som sin företrädare.
I en mätning från Novus får han samma förtroendesiffror som Anna Kinberg Batra, 21 procent. Samtidigt visar en färsk undersökning från Aftonbladet/Inizio ett väljarstöd för M på 18,7 procent. Det är en uppgång på drygt 2 procentenheter, men fortfarande väsentligt lägre än resultatet vid valförlusten 2014.
Inte heller politiskt för Kristersson några större nyheter med sig. Programförslagen som ska antas vid stämman var klara innan Kinberg Batra lämnade sin post. Ändå talas det om hallelujastämning bland de 200 ombud som har samlats i Örebro.
"Jag har inte känt samma känsla av nytändning i partiet och nybyggaranda sedan jag själv var med och jobbade med nya Moderaterna", säger landstingsrådet Kristoffer Tamsons till Svenska Dagbladet.
Det rör sig alltså om en nytändning genom återgång till gammal politik. På punkt efter punkt gör sig partiet nu av med det nymoderata tankegodset från Fredrik Reinfeldts partiledartid. Försvaret som alliansregeringarna bantade ska rustas upp, asylpolitiken skärpas och staten krympas. Till på köpet ska arbetsrätten reformeras – synen på anställningsskyddet hör till de frågor som väntas väcka debatt i Örebro.
Visst försöker programpunkten "Hela Sverige ska jobba" att framställa förslagen som en fortsättning på den arbetslinje som Reinfeldt lanserade. Men anställningsskyddet var nära nog heligt i den nymoderata agendan och även på skatteområdet finns en väsentlig skillnad. Visserligen läggs fortfarande störst tonvikt vid jobbskatteavdrag, men partistyrelsen vill nu också sänka eller avskaffa den så kallade värnskatten på de högsta inkomsterna.
"Att sänka marginalskatterna är en central prioritering när det finns statsfinansiellt utrymme", heter det.
Mot den bakgrunden är det snarast symptomatiskt att Kristersson nyligen inte kunde ge ett rakt svar på om partiet ska fortsätta att sätta ordet "nya" före sitt namn. Det är gamla Moderaterna som gör comeback i svensk politik. Följaktligen lär det främst vara de som aldrig frälstes av Reinfeldt som nu ropar halleluja. Så länge hans evangelium gav stort väljarstöd och makt höll de tyst och slöt upp bakom partilinjen, men efter valet 2014 började de så smått att höja sina röster igen. Crescendot kom mot slutet av Kinberg Batras partiledartid då många ansåg att hon inte var tillräckligt tydlig med omsvängningen.
I det avseendet åtnjuter Kristersson uppenbart större stöd och han pekade med hela handen i sitt inledningstal på stämman.
"Den svenska modellen måste uppdateras om den inte ska stelna och bara bli ett museum över svunna tiders svenska framgångar."
Med Kristersson anser sig många moderater uppenbart ha fått den ledare de önskat. Sedan återstår det förstås att se hur många väljare som känner likadant. Historiskt sett är det inte utan att det moderata vägvalet förvånar.
Som Kristersson själv påpekar står partiet inför ett hårt arbete med att långsiktigt vinna tillbaka en större del av väljarnas förtroende.
Moderaterna är i ett tufft läge. Och vid existentiella kriser sägs många tendera att återvända till det mentala tillstånd de hade då det senast gick bra. Men frågan är om inte de moderata strategerna har blickat lite väl långt tillbaks i det här fallet. De linjer som nu lanseras liknar i allt väsentligt den M-politik som fördes under Bo Lundgrens partiledartid. Det gick inte bra då heller – i valet 2002 fick M bara 15,2 procent.
Naturligtvis är det tänkbart att de gammelmoderata budskapen går hem bättre bland väljarna den här gången. Men hallelujaropen kommer alldeles för tidigt.
Gå till toppen