Kultur

Astrid Seebergers flyktskildring är skriven med känsla för tidens allvar

"Goodbye Bukarest" är ännu en roman på temat flykt. Oline Stig läser en alltför högstämd berättelse som lossnar till slut.

Astrid Seeberger

Goodbye Bukarest. Weyler.

Människor på flykt är temat för många av höstens svenska romaner. Sigrid Combüchen, Anne Swärd och Torbjörn Flygt är några av de författare som närmar sig ämnet ur ett historiskt perspektiv, eller som hos Flygt, från ett fiktivt framtida håll. Astrid Seeberger, som debuterade skönlitterärt med den urstarka och litterärt finstämda romanen om sin mors liv, ”Nästa år i Berlin”, sällar sig till skaran.
”Goodbye Bukarest” tar också den avstamp i Seebergers egen familjehistoria och skildrar ett flyktingöde lika mångskiftande som dramatiskt, med början i ett fångläger i Sibirien och vidare till Bukarest och München. Det rör sig om Seebergers morbror, stridspiloten som försvann under kriget och förlorade kontakten med familjen. Precis som i förra boken finns författarjaget och hennes sökande efter det förflutna med i berättelsen och blir den röda tråd som håller ihop väven.
Läs mer:På spaning efter den tid som är
Seeberger skriver en prosa som är välavvägd och precis, bilderna hon frammanar med språket är detaljrika och mättade – ja, hon skriver vackert. Men det tar tid innan den här romanen landar i mig och förmår gripa tag. Det är som om den poetiskt återgivna detaljrikedomen står i vägen för själva historien; skildringen av det outhärdligt grymma livet i Sibirien, som berättas omväxlande av morbroderns två vänner, är alltför litterärt utmejslad och högstämd för att kännas verklig.
Så småningom tar det ändå fart – och när författarjaget på krångliga vägar lyckas spåra morbroderns okände son i München, har romanen mig i sitt grepp igen. Nu tar berättelsen en oväntad vändning och den kärlekshistoria som vibrerat genom hela berättelsen får tyngd och tydliga konturer. Seeberger är också oerhört skicklig på att skriva fram platser så att de lever för läsarens inre blick – jag grips av längtan att resa till Bukarest! Men framför allt förmedlar romanen en känsla för tidens allvar. Hur krig och diktaturers förtryck trasar sönder människor, då som nu, och hur den värsta hemlösheten av alla är att förlora den man älskar.
Gå till toppen