Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Bibblan behöver bubbel och babbel.

Tuut-tuut. Inte alltid knäpptyst på biblioteket.Bild: Christine Olsson/TT
Låt oss för ett ögonblick anta att Stockholms kulturborgarråd Roger Mogert (S) inte är en idiot.
Låt oss för ett ögonblick anta att Mogert inte alls är motståndare till ordning och reda på svenska bibliotek.
Låt oss för ett ögonblick anta att Roger Mogert har ett annat ärende med sin utskällda och bespottade debattartikel i Svenska Dagbladet (11/10) än att reta upp folk.
I artikeln kritiserade Mogert dagens ”fördummande biblioteksdebatt” där ”konservativa debattörer” har som syfte ”att omvandla biblioteket till ett mausoleum över boken”. Och så de ord som verkat som bensin på ett bokbål:
”Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt.”
Vi backar ett steg och konstaterar att en debatt bubblat i flera år om hur ungdomar stört och bråkat till den grad att vissa bibliotek – inte sällan i utanförskapsområden – funnit för gott att korta öppettider, installera larm eller anställa väktare. Ofta har journalisten och debattören Paulina Neuding hållit i den kritiska pennan.
Det har, efter Mogerts debattartikel, med ens blivit ett fasligt liv. Den ene efter den andre i press och sociala medier rasar mot kulturborgarrådet. Att kräva folkvett på bibliotek, har det hetat, är inte rasism.
Nej, så klart inte. Också här måste alla visa hänsyn. Hyfs.
Tänk sedan ett steg längre. Genom sin tillspetsade, medvetet provokativa text har Roger Mogert världens chans att få ut sitt budskap. Det handlar självfallet inte om att ohyfsade ungdomar har rätt att leva rövare på biblioteken – dessa måste vara säkra och trygga för både besökare och anställda – utan att biblioteksdebatten behöver breddas:
Han, Mogert, berättar om sin egen resa från ett ickeläsande hem. Böckerna blev biljetten ut från Hagsätra, ut i världen. Biblioteken måste få vara de mångas kontakt med läsupplevelserna, med kulturen i stort, och då kan inte total tystnad råda, menar S-politikern.
På det stora hela har Mogert rätt. Det räcker att ta en snabb titt in på Malmö stadsbibliotek.
Här finns Kanini, en färgglad avdelning för 0–8-åringarna. Här är inte tyst, särskilt inte i barnens verkstad. För barn 9–13 år finns Balagan, som på hebreiska betyder ”kaos” – kreativt kaos på barns villkor, enligt personalen. Inte tyst. Jo, den som vill krypa undan och försjunka i läsning kan göra det – i mysiga hörnor och vrår eller i ett tyst rum.
Kort sagt. Moderna bibliotek är inte knäpptysta. Det var nog vanligare förr. Moderna bibliotek är demokratiska mötesplatser med en sak gemensamt – de öppnar nya världar, genom böcker, föreläsningar och andra kulturupplevelser.
I en tid då det larmas om barns läsvanor måste biblioteken locka. I ett Sverige där integrationen måste lyckas har biblioteken en central plats. Så släpp fram en högljudd debatt.
Låt aldrig total tystnad lägra sig över biblioteken.
Gå till toppen