Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Den fullvuxne MC Solaar behärskar alla de rätta koderna

MC Solaar har passerat toppen av guldkullen, men glänser ändå.Bild: Osmose Inverse

MC Solaar

LÅT. L'attrape-nigeaud

I november släpper MC Solaar sitt första album på tio år. Rapparen, som idag närmar sig femtio, räknas som en del av fransk hiphops "âge d'or", guldkullen som runt millennie­skiftet nådde publik bortom riks­gränserna. Även om han ofta nämns i samma andetag som grupper som Saïan Supa Crew, NTM och IAM, tillhör han en helt egen kategori: ett ödmjukt och ofta melodiskt alternativ till gangsterklichén.
På hemmaplan skrev MC Solaar historia genom att förkorta avståndet mellan dåvarande subkulturen hiphop och mainstream. Idag tänder blotta namnet ljus i ögonen på folk och hans "Inch'allah är ett säkert allsångs­kort på en fransk hemma­fest. Nostalgin är självklar, men frågan är: finns det plats för honom på dagens rapscen?
Fixering vid ungdomlighet är förstås inget hiphop-specifikt fenomen, men särskilt i MC Solaars genre är det allt annat än självklart att en lång karriär ger pondus åt en artistpersona. Artistkollegan Booba rappade ikapp framtiden och omfamnade den (det vill säga auto­tune), men hans musik beskrivs idag ofta som ordentligt kommersialiserad. NTM-medlemmen Joeystarr dröjde sig kvar i synfältet, dock genom att byta fil – numera är han aktiv bland annat som skådespelare och som jury i franska Idol. Rim'K, en rappare ur kollektivet 113, uppträdde nyligen på anrika L'Olympia, Edith Piafs gamla häng. "Ren och skär nostalgi," sammanfattar en vän. "Men det var lite märkligt att se gubbarna i samma gamla cannabis-­moln – som ett gäng förvuxna tonåringar."
Rappare som inte känner för att lägga sig ner och tyna bort har strategiska beslut att fatta. Ska de sadla om, anpassa sig till tidens svängningar eller nöja sig med att trigga ljus av nostalgi i forna fans ögon?
MC Solaars comeback är omtalad i Frankrike men förväntningarna blandade. En bekant till mig som är uppväxt i samma distrikt som han rycker på axlarna: "Han vill väl ha mer pengar". Andra jag frågar talar om artisten med ömhet, men verkar samtidigt vilja ha sin nostalgi i fred.
Tre nya singlar har släppts inför albumet "Géopoétique". MC Solaar försöker inte glida in som en kameleont i en genre som uppenbarligen förändrats sedan den låg i hans handflata, däremot tillåter han sig att göra narr av den. Den franska rap­miljön definieras, som alla lokala rap­miljöer, i förhållande till sitt amerikanska dito och – i förlängning – också till sina försök att distansera sig från den. "L'attrape-nigeaud" är en pastisch på den nationella besattheten av trap. Refrängen "jag fastnade i l'attrape-nigeaud [fällan]" låter fonetiskt som "jag fastnade i trap, nigga". Mitt i sin kritik mot en subgenre, som inte i första hand är känd för sina språkliga fingertopps­känsla, lyckas MC Solaar briljera med en ordvits.
"Sonotones" är en åttiotals­retro, fulsnygg historia döpt efter en hör­apparat. I den första versen hör en äldre man på bussen några unga säga "kolla gamlingen" på slangspråket verlan. Han är fångad mellan två generationer: blir hånad för sitt slitna utseende, men är fortfarande införstådd med ungdomskoden som nu används specifikt för att förolämpningen ska undgå honom.
Det är inte säkert att den själv­distanserade satiren går hem överallt. Men med sina tre första singlar argumenterar MC Solaar tveklöst för rätten att fortsätta existera även i en genre hemsökt av bäst-före-datum.
FLER TIPS
Mabel: Ivy to roses (mixtape)
Brent Faiyaz: Sonder sons (album)
Dvsn: Morning after (album)
Gå till toppen