Inside Redhawks

Poängkraften framför kassen kan vara förlorad för Redhawks

Bild: BILDBYRÅN
I ivern att göra laget snabbare och mer redo för att klättra på SHL-stegen, kan en sak i Malmö Redhawks gått förlorad: kraften framför kassarna, där trots allt de flesta av matcherna avgörs.
Backbjässen Noah Welch har jag tjatat om tillräckligt i den här kolumnen, men det finns också forwards som Mathias Tjärnqvist och inte minst Andreas Thuresson, men mest underskattad var kanske backen André Benoit.
Robin Alvarez efterlyste mer skott från backsidan som letar sig igenom trafiken. Och jag har själv varit inne på samma tema när jag en smula raljant föreslog en titt på Nicklas Lidströms skottkarta.
I ärlighetens namn har Malmöforwards förmåga att ta sig in framför motståndarkassen inte varit sylvass de senaste matcherna. Allt för att skymma, styra och vinna man-mot-manduellen. Så en koll på Lidströms gamle Detroitkollega Tomas Holmström kanske också borde rekommenderas. Det hårda jobbet framför kassen måste förstås ske i samklang med god skottproduktion utifrån.
Om man ska värva nordamerikanska forwards finns det två fyndkategorier: killar som gör sina 20-mål eller mer i AHL, men inte är tillräckligt skickliga för att slå sig in i NHL, men har kvaliteter som sällan syns bland svenskproducerade spelare: villigheten att hänga framför kassen och göra de så kallade skitmålen, förmågan att få loss klubban i rusningstrafiken, men även skjuta snabbt från öppna ytor. Kort sagt: en oöm måltjuv. Skadade Rhett Rakhshani saknas i Redhawks, han har skottegenskapen, men inte bufflighet framför kassen.
Den andra kategorin i fyndlådan är små finesskillar som Andy Miele. Han blev i de två första perioderna mot Luleå en utstuderad soloartist. Snyggt men ineffektivt och lite äventyrligt. Amerikanen fick i den tredje perioden nya lekkamrater i form av Frederik Storm och Nichlas Hardt. En potentiell superkedja tog form. Ett intressant test, där Miele måste utnyttja sina kedjekompisar bättre. Funkar inte det, tror jag att Redhawks enda möjlighet att få ut maximalt av Miele är att placera honom som ytterforward istället för center.
I min bok är den säkraste nordamerikanska forwardsvärvningen en som skjuter först och och samtidigt ställer de fysiska frågorna. För då får ett svenskt lag något som man sällan har.
Att skjuta från backplats och få skotten genom köttmuren har utvecklats till en ren konstart. André Benoit var ingen raket på rören, men en väldigt slitstark back som väl knappt missade en träning under sin Malmötid. Inget fysiskt monster, men vältränad och småelak. Framförallt stod han för en poänggaranti. Invändningen kan vara att han gjorde de flesta av sin poäng i ett kluster under förra säsongens flygande start.
Men André Benoit producerade trots allt 24 poäng (6+18) förra säsongen i Malmö Redhawks. Ingen slump, det är bara att titta på hans statistik genom åren. Poängskördar som 31, 36, 55 och 33 i AHL. Och en säsong med 28 poäng i NHL.
Gissningsvis hade Benoit kunnat göra stor nytta för Redhawks även den här säsongen.
Gå till toppen