Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "Sveriges regering tvångsutvisar unga icke-kriminella asylsökande. Etiken förlorar mot politisk taktik."

Dagens exceptionella flyktingsituation har i allt högre grad blivit ett moraliskt problem. Långa handläggningstider har tvingat ett mycket stort antal unga ensamkommande till inhumant lång väntan på asylbeslut. Problemet kan bara lösas genom att ge uppehållstillstånd till dem som väntat längre än ett år. Det skriver Magnus Kihlbom, barn- och ungdomspsykiater verksam som volontär med ensamkommande.

Civila samlade på en gata i Kabul efter ett självmordsattentat. Till skillnad mot till exempel Tyskland skickar Sverige tillbaks unga till Afghanistan.Bild: Massoud Hossaini
Att bevilja uppehållstillstånd till alla som väntat längre än ett år på beslut kan tyckas exceptionellt. Men asylköer har nollställts tre gånger tidigare i Sverige – år 1989, 1991 och 1994.
2015 sökte 165 000 asyl i Sverige. Av dem var 35 000 unga ensamkommande, flertalet från Afghanistan. Migrationsverket, kommunernas skolor och socialtjänsten var oförberedda. Året därpå restes murarna. EU avtalade om återsändande med bland andra Turkiet och Afghanistan.
Den tillfälliga asyllagen från juni 2016 förvandlade Sverige till ett av EU:s minst flyktingvänliga länder och asylinvandringen minskade dramatiskt. Hittills i år har det kommit knappt 600 ensamkommande unga till Sverige.
Fortfarande kvarstår överbelastningen av samhällsresurserna. I Sverige som i Tyskland har regering och parlament drivits till en mer flyktingfientlig hållning. Motviljan mot asylinvandring förstärks av befarade risker, till exempel sådan gängkriminalitet och gangsterkultur som utvecklats bland barn till vuxna invandrare. Risken är dock förmodligen liten i fråga om unga ensamkommande, som har ett annorlunda socialt och psykologiskt utgångsläge. En annan farhåga är att stora familjer efter asylbeslut ska komma efter, även om det är osannolikt att många skulle klara dagens hårda krav på försörjningsförmåga och bostad.
Över tjugotusen unga har tvingats vänta orimligt länge på asylbeslut, många i upp till två år. Det har medfört ytterligare trauman utöver vad många bär på från tiden före och under flykten.
Flertalet unga har också hunnit nå den ödesdigra 18-årsdagen då asylskäl som varit giltiga vid ankomsten plötsligt blir ogiltiga. Många kämpar med ångest, koncentrationssvårigheter och depression. Enligt migrationsverkets prognos riskerar upp till 80 procent av dem utvisning.
En asylsökande måste göra sina asylskäl sannolika. Men hur bevisar man – i länder som saknar rättssystem och oberoende press – att talibaner eller al Shabaab mördat ens föräldrar? Det är svårt, det konstateras bland annat i en handbok utgiven av UNHCR. Asylsökande förtjänar också benefit of the doubt, alltså ett minimum av välvillig tilltro från myndigheterna.
Detta verkar nu väga lika lätt som yttrandet från EU:s europeiska och sociala kommitté – att återvändandepolitiken ska ta största möjliga hänsyn till humanitära värden. Migrationsverkets och domstolarnas hårda tolkningar av asyllagarna, och tendentiösa läsning av internationella lägesrapporter, styr mot hårdare praxis och hårdare krav på bevis.
Att överklaga avslagsbeslut verkar nästan helt verkningslöst. Migrationsdomstolarna ändrar bara 4-5 procent av avslagen, överdomstolen ännu färre.
Enligt EU-rättens proportionalitetsprincip ska domstolarna balansera statens intresse, som att reglera asylinvandring, mot den enskilda människans intresse, som att inte utvisa till inhumana förhållanden.
Principen är inte glasklar, snarare gummiartad. Misstanken ligger nära till hands att den underlättar för migrationsverket och domstolarna att ta hänsyn till regeringens rädsla att förlora väljare till SD.
Afghanistans två flyktingministrar fortsätter att vädja till Europa att inte återsända unga asylsökande, ”vi kan inte ta hand om dem”. Återsändanden är för det fattiga och hårt drabbade landet raka motsatsen till bistånd.
Amnesty International har konstaterat att det strider mot internationell rätt att återsända människor till Afghanistan och att europeiska regeringar genomför en hänsynslös och olaglig utvisningspolitik genom att blunda för att våldet i landet är värre än någonsin. Enligt Amnesty är ingen del av Afghanistan säker och människor där utsätts för risk att kidnappas, torteras och dödas.
Tyskland utvisar nu endast tre kategorier asylsökande till Afghanistan: misstänkta terrorister, kriminella och de som inte medverkat till identifiering. Andra afghaner ska alltså tills vidare inte utvisas.
Men Sverige tvångsutvisar unga icke-kriminella asylsökande. Etiken förlorar mot politisk taktik, humanitet mot ekonomi.
Det är ovärdigt för Sverige. Låt asylsökande som väntat på asylbeslut i mer än ett år få stanna.
Magnus Kihlbom

SKRIBENTEN

Magnus Kihlbom är barn- och ungdomspsykiater och verksam som volontär med ensamkommande.
Gå till toppen