Per T Ohlsson

Per T Ohlsson: I Putins kolonn – ryska ”trollen” redan här

Nästa år är det val i Sverige. Risken för rysk inblandning är överhängande, särskilt med tanke på Sveriges Natorelationer och de skarpa svenska markeringarna mot Ryssland i Ukrainafrågan. De ryska ”trollen” är redan här.

Rysslands president Vladimir Putin på besök hos Russia Today.Bild: Yuri Kochetkov
Så var det dags igen för Rysslands president Vladimir Putin att gnugga händerna i pur förtjusning. Ännu en gång har ett högerradikalt och Kremlkramande parti haft en valframgång i ett av EU:s medlemsländer.
I Österrikes parlamentsval förra söndagen ökade det så kallade Frihetspartiet, FPÖ, till 26 procent och kan nu vara på väg in i regeringen i koalition med valets stora segrare, konservativa ÖVP, som leds av den blott 31-årige Sebastian Kurz.
Främlingsfientliga och EU-kritiska FPÖ lanserades på 1950-talet som ett liberalt parti. Men rötterna var allt annat än liberala: de två första ledarna, Anton Reinthaller och Friedrich Peter, hade tillhört nazistpartiet och SS. De högerextrema reflexerna hölls tillbaka, men i och med att Jörg Haider tog över partiet 1986 bröt de fram med full kraft. När Haider 1995 talade inför SS-veteraner hälsade han dem så här: ”Det är bra att det fortfarande finns anständigt folk i världen.”
FPÖ pekade ut invandrare som huvudansvariga för kriminalitet och bidragsmissbruk och efter en framgång i valet 1999 tog partiet plats i en ÖVP-ledd regering, vilket fick övriga EU-länder att införa tämligen misslyckade sanktioner mot Österrike. En partisplittring 2005 avslutade regeringssamarbetet, men FPÖ har förblivit en politisk kraft att räkna med.
Den nuvarande partiledaren Heinz-Christian Strache, en brett leende tandtekniker, har försökt tona ned Haiderårens excesser, men fokus ligger fortfarande på invandringsmotstånd, numera med en islamofobisk tendens som har dragit med sig Sebastian Kurz och ÖVP. Ett par veckor före årets val tvingades FPÖ utesluta en lokal partiföreträdare som stoltserade med en minnesplakett över Anschluss, Hitlers annektering av Österrike 1938.
Heimat, hemland, är det centrala temat i FPÖ:s program och partiet vill att Österrike lämnar EU, en idé som Kurz avvisar bestämt inför en eventuell regeringsbildning. På den europeiska nivån strävar FPÖ framför allt efter nära relationer till Nationella fronten i Frankrike och AFD i Tyskland.
Ett speciellt problem, särskilt i en tid med tecken på regionalt sönderfall i Europa, är att FPÖ stöder tanken på att bryta loss Sydtyrolen från Italien och förena den huvudsakligen tyskspråkiga regionen med Österrike.
Trots en besvärande historia har FPÖ blivit en integrerad del av det politiska livet i en omfattning som saknar motsvarighet i något annat EU-land utanför det postkommunistiska Öst- och Centraleuropa. Det bekräftas av att även socialdemokratiska SPÖ, länge ÖVP:s koalitionspartner, kan tänka sig att bilda regering med Straches parti.
Vad har nu detta med Putin och Ryssland att göra?
Det är grundligt belagt att Putinregimen utnyttjar högerextrema och populistiska partier för att underminera EU och Nato och därmed den västliga fronten mot rysk revanschism och aggression, till exempel i Ukraina. Detta pågår parallellt med att ryska ”trollfabriker” sprider falska nyheter och grundlösa rykten om politiker som är kritiska till Putins politik. Ett prioriterat mål är att få bort EU:s sanktioner mot Ryssland.
Den ryska inblandningen i förra årets amerikanska presidentval, i uppenbart syfte att skada demokraten Hillary Clinton och hjälpa republikanernas Donald Trump, är det hittills mest flagranta exemplet. Trumpkampanjens ryska kontakter utreds för närvarande av det amerikanska justitiedepartementet och kongressens båda kammare, senaten och representanthuset.
Även årets franska och tyska valrörelser drabbades. Inför presidentvalet i Frankrike var måltavlan den segrande mittenkandidaten Emmanuel Macron, vars kampanj öppet anklagade Ryssland för inblandning via missvisande nyhetsrapportering och ryktesspridning som fortplantade sig till franska medier. När Tyskland skulle gå till val i september attackerades förbundskansler Angela Merkel av automatiska så kallade Twitterbottar med kopplingar till Ryssland. Bland annat påstods att valet var riggat i förväg. Samma bottar hade tidigare varit aktiva i den amerikanska valrörelsen.
Något liknande skedde inte i Österrike. Det behövdes helt enkelt inte. I Österrike finns det inget skäl för Putin att oroa sig för ett närmande till Nato, den paranoida fixering som i så hög grad styr de ryska påverkansförsöken. I samband med att efterkrigsockupationen upphörde 1955 ingick Österrike ett statsfördrag, där landet förbinder sig att vara ständigt neutralt. Men framför allt: här förfogar Ryssland över en trojansk häst.
Med undantag för franska Nationella fronten, som fått ekonomiskt understöd av Kreml, finns det knappast något extremhögerparti i Europa som känner lika djup frändskap med Putins Ryssland som FPÖ.
”Putin symboliserar styrkan hos en ledare som har allt under kontroll”, säger den österrikiska journalisten Eva Zelechowski till Deutsche Welle. Zelechowski har skrivit en bok på temat: Putins rechte Freunde, Putins högervänner.
Inför valet sköt FPÖ sina ryska sympatier i bakgrunden, men de skymtade ändå i partiets valplattform. Där tog FPÖ avstånd från en ”politik som motsäger neutraliteten – som den gör i fallet Ryssland”.
FPÖ har ingått ett femårigt samarbetsavtal med Putins maktparti, Förenade Ryssland. En av punkterna är ”att fostra yngre generationer i patriotismens och arbetsglädjens anda”. Från rysk sida undertecknades avtalet av Sergei Zheleznyak, vice talman i den ryska statsduman och vice ordförande i Förenade Ryssland. Zheleznyak har tilldelats en nyckelroll i kontakterna mellan Ryssland och Europas populist- och extremistpartier.
Häromåret publicerade den fristående och Budapestbaserade tankesmedjan Political Capital en uppmärksammad studie om Putins högerextrema vänner i Europa. Här framträder spjutspetsen i den Moskvasponsrade femtekolonnen: FPÖ i sällskap med bland andra ungerska Jobbik och belgiska Vlaams Belang. I år har samma institut sammanställt en rapport om den ryska infiltrationen i österrikisk, ungersk och tjeckisk politik, det vill säga centraleuropeiska länder i Ukrainas närhet; i fredags och lördags höll Tjeckien parlamentsval.
Nästa år är det val i Sverige. Risken för rysk inblandning är överhängande, särskilt med tanke på Sveriges Natorelationer och de skarpa svenska markeringarna mot Ryssland i Ukrainafrågan. De ryska ”trollen” är redan här.
”Säkerhetspolisen ser att Ryssland har en avsikt att påverka det politiska beslutsfattandet och den allmänna opinionen”, skrev svenska Säpo i sin årsrapport för 2015 och varnade för ”förvrängda, felaktiga och förvanskade budskap” som ofta sprids via sociala medier: ”Syftet är att få ut pro-ryska budskap samt spä på oro och skapa splittring i samhället.” Statsminister Stefan Löfven (S) befarar ryska anslag mot den svenska valrörelsen och kallar dem ”fullständigt oacceptabla”.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har följaktligen startat ett projekt för att möta sådana framstötar. Projektledaren Sebastian Bay säger: ”Vill man som främmande makt påverka ett svenskt val finns stora möjligheter.” (AB 17/10)
Det lagliga utrymmet för att spåra och kartlägga informationsvägar är – och skall vara – ytterst begränsat i ett öppet samhälle. Bästa motmedlet är offentlighet; troll spricker i ljuset. Men då måste också medborgarna vara på sin vakt och ta hotet på allvar.
Den som orkar lyssna på yttervänsterns tirader mot Sveriges Natosamarbete och militärövningar som Aurora 17 nyligen kan inte undgå att notera genomslaget för rysk propaganda på den kanten. Men om mönstret från övriga Europa och USA upprepas i Sverige lär Kremls inkörsport i första hand bli den främlingsfientliga miljö som har vuxit fram kring Sverigedemokraterna, till exempel Facebookgrupper med namn som ”Vi som tror på SD och Sveriges framtid”. De har 40 000 följare, men når betydligt fler och hade i oktober en potentiell räckvidd på nästan 18 miljoner, konstaterar Aftonbladets Martin Schori, en av de vassaste nätgranskarna i den svenska medievärlden.
Sverigedemokraternas partiledning värjer sig mot beskyllningar om att partiet går Putins ärenden, men det är ett spel för gallerierna. I EU-parlamentet, där SD tillhör en prorysk partigrupp, har partiets ledamöter röstat mot EU:s associationsavtal med Ukraina och tullsänkningar för att bistå den ukrainska ekonomin, hårt pressad av ryska blockader och ryskt ombudskrig. De har försökt stoppa kritik mot ryska övergrepp på oppositionella och har protesterat mot en resolution om åtgärder för att bekämpa rysk desinformation och öka öppenheten kring ekonomiskt understöd från Ryssland till politiska partier i Europa.
Riksdagsledamoten Kent Ekeroth har vid flera tillfällen medverkat i den ryska propagandakanalen Russia Today, där han lagt ut texten om ”massinvandringens” fördärvlighet, och en tidigare medarbetare till honom har beskrivit den ryske presidenten i lyriska ordalag: ”Putin har sån koll på läget att det bara är att buga inför en riktig ledare som står på egna ben.”
Manegen är krattad.
Därmed tydliggörs ännu en anledning, vid sidan av deras råa rasism, att hålla FPÖ:s svenska kusiner så långt borta från makt, inflytande och legitimitet som det bara går:
Rikets säkerhet.
MER ATT LÄSA
Deutsche Welle (dw.com).
Så manipuleras ett val: Falska nyheter, hackningar och Twitter-robotar (aftonbladet.se) av Martin Schori.
Säkerhetspolisen 2015 (Säpo).
Does Russia interfere in Czech, Austrian and Hungarian Elections? (Political Capital Institute).
Den farliga mångfalden. Om Sverigedemokraternas världsbild (Arena idé/Frisinnade klubben) av Håkan Holmberg.
Gå till toppen