Huvudledare

Ledare: Än hotar populismen. Men EU klarar kampen.

Andrej Babis efter helgens tjeckiska val.Bild: Petr David Josek
Oron var stor inför det europeiska supervalåret: 2017 befarades bli året då högerpopulismen fick sitt stora genombrott. Det talades om risk för tilltagande spänningar och försvårat samarbete inom EU.
Men de oroliga rösterna tystnade redan under våren.
Nederländernas val blev ingen stor framgång för Geert Wilders Frihetsparti och i det franska presidentvalet besegrades Nationella Frontens Marine Le Pen av den frihetlige EU-vännen Emmanuel Macron. Framgångsvågen tycktes vara bruten för förenklade budskap och syndabocksretorik. Strateger inom de etablerade partierna fick lättare att andas.
Men det år som började lovande har fått ett mer illavarslande slut. Några av de senaste europeiska valen visar att nationalismen och populismen fortfarande griper kring sig.
Visst gick Angela Merkels kristdemokratiska CDU/CSU, som väntat, segrande ur det tyska valet i slutet av september, men samtidigt tog sig högerpopulistiska Alternativ för Tyskland in i förbundsdagen – och med övertygande siffror: 12,6 procent.
Det österrikiska valet blev i sin tur en stor framgång för främlingsfientliga FPÖ, vars ledare har en väldokumenterad nazistisk bakgrund. Störst blev konservativa ÖVP med Sebastian Kurz i spetsen. Han vill bland annat att EU upprättar flyktingläger på andra sidan Medelhavet och på tisdagen kom beskedet att han bjuder in FPÖ till regeringssamtal.
Lägg därtill att miljardären Andrej Babis – känd som "Tjeckiens Donald Trump"– och hans främlingsfientliga parti ANO kunde jubla över en jordskredsseger i helgens tjeckiska val.Babis har bland annat gjort stort nummer av sitt motstånd mot den modell med kvotflyktingar som EU vill genomföra.
Betydelsen bör inte överdrivas av att högerpopulister på detta vis har flyttat fram sina positioner i Europa. Men på det hela taget lär deras ökade inflytande likväl förstärka de nationalistiska och EU-skeptiska stämningar som redan är utbredda i det tidigare Östeuropa. EU får svårare att stå upp för sina kärnvärden i de pågående diskussionerna med Ungern och Polen och någon större flyktingpolitisk uppgörelse inom unionen lär det knappast bli under överskådlig tid.
Vilka utsikter finns det för det fortsatta samarbetet mellan de europeiska länderna?
Vid en föreläsning i Toronto nyligen beskrev historikern Timothy Garton Ash Europa som offer för myten om sin egen framgång. I likhet med de flesta politiska projekt är EU ett resultat av hårt arbete och gynnsamma omständigheter. Britternas utträde ur unionen och det ökade intresset för nationsgränser påminner om att samarbetet inte är ödesbestämt att bestå, menar han.
Han formulerar det också som att populismen är identitetspolitik för dem politikerna inte ser, för de ignorerade infödda. De etablerade partierna bär ett ansvar för utvecklingen.
"Jag tror inte att de flesta européer har insett vilket kritiskt skede detta är", utvecklade han resonemanget i en intervju i National Post.
Men trots de populistiska och nationalistiska strömningarna så ökar det folkliga stödet för EU inom unionen. I en ny stor opinionsmätning från Europaparlamentet anser 57 procent av de tillfrågade att samarbetet som helhet är gynnsamt för deras länder. Det är också allt fler som anser att utvecklingen inom EU överlag går år rätt håll.
Samma mätning visar visserligen att migrationen är en av de frågor som flest européer förväntar sig att EU ska lyckas hantera – och också den fråga som sår split både inom unionen och i medlemsländerna.
Det kan alltså bli en väldigt svår utmaning med tanke på hur de politiska strömningarna ser ut. Nationella intressen riskerar att kollidera och motsättningar mellan medlemsländer kan tillta.
Timothy Garton Ash har rätt i att EU:s fortlevnad inte är ödesbestämd. Hårt arbete krävs för att värna sammanhållning och kärnvärden inom unionen. Så till vida är det viktigt att inse att samarbetet befinner sig i ett kritiskt skede. Men också att det har ofantligt mycket gott kvar att ge.
Gå till toppen