Kultur

Världen sedd med en knorr

Polacken Tadeusz Dabrowski introduceras på svenska. Ann Lingebrandt läser en sinnrik humorist.

Tadeusz Dabrowski

BOKEN. Idag har jag hört tystnaden efter mig. Övers Irena Grönberg. Smockadoll förlag.
Vi förknippar gärna polsk poesi med underfundig ironi, slagfärdig enkelhet, formmässig briljans och historiskt bråddjup. Med de fyra klassiska tungviktarna Czesław Miłosz, Zbigniew Herbert, Wisława Szymborska och Tadeusz Różewicz i bagaget finns en del att leva upp till som polsk poet idag. Tadeusz Dabrowski, född 1979, har kallats den polska poesins hopp och axlar arvet med nonchalant humor, spefull självdistans och fantasirikt bildspråk.
Det är dikt som på samma gång befinner sig i traditionen och odlar respektlösheten, som är tydligt katolskt förankrad och samtidigt utan tvekan använder porren som källa till metaforer.
I ”Idag har jag hört tystnaden efter mig” introduceras den internationellt uppmärksammade poeten på svenska med ett urval ur fyra diktsamlingar, från 2005 till 2016. Det är en bok som visserligen skulle ha förtjänat en snyggare formgivning men ger en generös presentation av en rastlös poesi som, med översättaren Irena Grönbergs välfunna ord, föds ur ”väntan på det oväntade”.
Sarkastiskt bitsk och uppriktigt sökande scannar poeten av världen och sammanfattar sina iakttagelser, inte sällan med en fyndig knorr. Att han vid två tillfällen haft möjlighet att vistas i Visby har lämnat avtryck. Här finns en dikt om hamburgerätande tonåringar ”utklädda till pöbel från tretton- och fjortonhundratalet”. Och i dikten betitlad ”Sverige” heter det: ”På Systembolaget räddas du från törst/av obetalbara priser och ditt sunda förnuft”.
Det är ofta underhållande och metapoetiskt sinnrikt. Dabrowski liknar samtidsdikten vid en fladdermus som ”sover om dagen,/jagar om natten,/hänger med huvudet neråt”. Han tackar Harvardprofessorn som snarkade sig genom hans uppläsning och konstaterar att den lyckligaste dikten inte behöver någon läsare. I ”Tills det går” får den förströdde läsaren en uppfordrande läxa:
1.
poesi är när
du känner
detta något
känner du?
2.
(om inte
läs dikten
på nytt)
Gå till toppen