I dag tvingas många sjuka dö ensamma i Sverige, I Skåne är läget allvarligare än på andra håll i landet. Här visar siffror att en av fem döende patienter inte har någon mänsklig närvaro i dödsögonblicket.

Skälen kan vara bristande resurser och personalbrist. Även bristande kunskapsstöd om så kallad palliativ vård, lindrande vård av patienter i livets slutskede, är en faktor.

Döden är ofta ett tabu i debatten. Men faktum är att 80 procent av oss alla dör efter kortare eller längre tids sjukdom. Att göra den sista tiden värdig, smärtfri och så befriad från ångest som möjligt är en viktig uppgift för vården.

Problem i samband med vårdens insatser i starten av livet – förlossningsvården – debatteras friskt. På samma sätt borde vården i livets slutskede vara något vi talar mer om.

Faktum är att palliativ vård klassas som prio ett-sjukvård av ansvariga myndigheter, det vill säga att det är den allra mest prioriterade delen av sjukvården. Men så behandlas den inte av politiken. 2013 stod alla partier i Region Skåne bakom en femårig strategisk plan. Den palliativa hemsjukvården, som historiskt varit betydligt sämre utbyggd i exempelvis Malmö/Lund-området, skulle årligen byggas ut och bli mer jämlik över Skåne. Även slutenvården, så kallad hospicevård, skulle komma fler till del.

KD drev på för att så skulle bli fallet. 2014 såg vi till att Lund fick åtta nya vårdplatser samtidigt som den

avancerade hemsjukvården byggdes ut – mot bakgrund av att allt fler patienter vill dö i trygghet i det egna hemmet, omgiven av familj och vänner. Men istället för nödvändig utbyggnad har vi på senare år sett hur löften svikits.

Det rödgröna styret har stängt den palliativa avdelningen i Trelleborg och hänvisat de svårt sjuka patienterna och deras anhöriga till Malmö. Trots att vi fått igenom ett beslut om att vårdplatserna i Trelleborg ska öppnas igen, har så inte skett. På avdelningen i Malmö har man dessutom i perioder haft hälften av platserna stängda.

Utökningen av hemsjukvården går alltför långsamt. Den så kallade beläggningsgraden har flera år i rad legat på över hundra procent, vilket betyder att det i snitt finns fler som behöver vården än vad det finns platser. Villkoren för den som bor i sydvästra Skåne är fortfarande sämre än i övriga regionen.

Vi kräver därför nu fyra åtgärder för att förbättra situationen:

1. Ta beslut om en ny strategisk plan för den specialiserade palliativa vården i Skåne. Personalen vittnar om hur viktig den varit som stöd. Nästa år löper den ut och det rödgröna styret har inte tagit några initiativ för att ersätta den med någon ny. Risken är att den palliativa vården ytterligare sätts åt sidan. Såväl hospiceplatser som vårdplatser i hemmet måste bli fler och tillgången måste bli jämlik – oavsett var i Skåne man bor.

2. Bättre samverkan mellan sjukhus och kommunal vård. Statistik visar att problemet med att patienter dör ensamma är som störst vid sjukhusen, inte minst Sus, och kommunernas äldreboenden. Inom hospicevården nås klart bäst resultat, även inom andra variabler som exempelvis smärtlindring, läkarinformation, bedömning av munhälsa och ångestdämpning.

3. Stärk kompetensen. Framtiden ställer stora krav på att utbildningen av personal bättre matchar de växande behoven – annars riskerar kvalitén att bli lidande. Fler läkare och sköterskor måste specialutbildas inom palliativ medicin och omvårdnad. Det palliativa utvecklingscentrumet i Lund har därtill en viktig uppgift i att stärka forskningen och erbjuda fortbildning för all personal.

4. Återöppna den specialiserade palliativa vårdavdelningen i Trelleborg. Avdelningen stängdes för snart två år sedan och trots att KD drivit igenom politiska beslut för att få den återöppnad har det rödgröna styret inte gjort något för att så ska bli fallet – trots omfattande protester från de boende på Söderslätt. Patienterna hänvisas till avdelningar i Malmö, som lider av ständiga överbeläggningar. Sammantaget har nedstängningen inneburit att antalet hospiceplatser i sydvästra Skåne minskat med 10 procent. Det ger återverkningar i hela systemet.

Vård i livets slutskede är lika viktig som vård i livets början. Att ge dödligt sjuka människor ett slut på livet med minimal ångest och smärta ska vara högst på sjukvårdens prioritetslista. Trots det avlider var femte sjuk person utan mänsklig närvaro i dödsögonblicket. Det är dags för förändring.

Birgitta Södertun

Per Einarsson

Birgitta Södertun (KD) är gruppledare Region Skåne.