Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Thomas Frostberg: Thomas Frostberg: Det är inget särskilt ”great” med Greater Copenhagen

Greater Copenhagen är en politisk fixering som saknar förankring i den halva av regionen som motvilligt låtit sin inlemmas med Danmark. Mycket lite gott kan komma ur en sådan påtvingad konstruktion.

Region Skånes ordförande Henrik Fritzon beskriver Greater Copenhagen-projektet som "det starkaste utvecklingssamarbetet i Nordeuropa just nu". I fördjupningen om satsningen, som du kan läsa här, formulerar han sig så här:
”Det finns definitivt ingen liknande organisation som arbetar för ekonomisk utveckling över en nationsgräns.”
Det är lite trumpism över det uttalandet. ”There is nothing greater than Greater Copenhagen”, skulle han lika gärna ha kunnat sagt.
Problemet är bara att det inte stämmer. De argument som används för att sälja in Greater Copenhagen som både nytt varumärke och nytt paraply för politisk samverkan i Öresundsregionen håller inte för närmare granskning.
Låt oss för enkelhetens skull börja med namnet på den nya samverkansorganisationen, Greater Copenhagen & Skåne Committee. Det markerat att Skåne inte ingår i Greater Copenhagen, utan är något separat – alltså tvärtemot vad som annars upprepas som ett mantra varje gång kortversionen i form av varumärket Greater Copenhagen lyfts fram.
Visst, jag begriper att Copenhagen funkar bättre än ”The Oresund Region” i internationell marknadsföring och att det därför i vissa sammanhang rent av är ett smart grepp för att dra till sig uppmärksamhet. Men sen då?
För som Jesper Falkheimer, professor i strategisk kommunikation vid Lunds universitet, påpekar:
”Det man har missat nu i uppstarten är att ett varumärke måste vara historiskt och kulturellt förankrat hos dem som ska bära det. I dag är det en politisk konstruktion med ett namn som är omdebatterat.”
Jag skulle vilja tillägga att varumärket måste vara förankrat i verkligheten. Men som det är idag förlorar det sin trovärdighet i samma stund som en besökare försöker nyttja hela Greater Copenhagens utlovade potential. ”Jaså, vill du resa till Öst-Köpenhamn? Ja, då måste du ta med passet!”
Om Köpenhamn ska marknadsföras som ett begrepp som omfamnar hela regionen duger det inte att vi lever i en delad storstadsregion med gränskontroller och staket mitt i. Detta är dock ett problem som den skånska sidan sannolikt kommer att tala lite tystare om, sedan regionordförandens fru fått ansvar för migrationsfrågorna i den svenska regeringen.
Det andra problemet med Greater Copenhagen-samarbetet är att det motiveras med behovet av mer samverkan, trots att alla som arbetat med Öresundsfrågorna sedan bron invigdes vet att det fanns en rad spännande samarbetsplattformar och organisationer inom allt från kultur och akademi till innovativa branscher – men dessa monterades effektivt ned en efter en. Enligt vad som sagts, huvudsakligen på grund av att den danska sidan inte ville vara med och betala längre.
Att intresset från dansk sida nu är betydligt större i och med Greater Copenhagen tyder bara på en sak: Egenintresset ljuger aldrig.
Att anhängarna till Greater Copenhagen-projektet nu dessutom säger att de ska inventera gränshinder som behöver avskaffas i regionen för att skapa ökad tillväxt är det yttersta beviset för att hela skapelsen har tillkommit utan verklighetsförankring eller koll på historien.
Om det är NÅGOT som gjorts på längden och tvären tidigare så är det just att kartlägga gränshindren – och om det var något som många varnade för inför ombildandet av Öresundskommiteen till Greater Copenhagen, så var det just detta: Att pressen på rikspolitikerna att riva gränshindren skulle stanna upp.
Nu är det därför upp till bevis för Henrik Fritzon och hans danska vänner: Kan ni lyckas där andra tidigare kört in i väggen av nationellt ointresse i respektive regering för Öresundsregionen, gränshindersfrågorna och den regionala tillväxten?
Tre steg för att göra Greater Copenhagen just det, ”greater”:
1. Nya förbindelser över och under Öresund i all ära, men börja med att se till att dagens trafik över bron flyter smärtfritt. Förutom gränskontrollerna finns mycket som regionen själv kan åtgärda, som att tågen inte ställs in eller är så försenade att vi rutinmässigt måste planera för att ta minst en avgång tidigare om vi har en tid att passa på andra sidan. Olika åldersgränser för barnbiljetter på respektive sida av bron är också ett regionalt ansvar att avskaffa.
2. Lägg inte tid på att inventera gränshindren igen, utan ta fram förslag på konkreta lösningar som kan presenteras för de båda ländernas regeringar. Om Öresundsregionen ska bli en integrerad arbetsmarknad måste det vara lika enkelt att pendla över Sundet som inrikes på hemmaplan, det vill säga utan att behöva tänka på risken för att förlora rätten till a-kassa, föräldrapenning och så vidare.
3. Fler gemensamma storsatsningar som ESS att samlas kring i regionen, då det leder till tydliga konkreta exempel på vad som inte funkar när en person vill bo i Köpenhamn och pendla till Lund. Eftersom det handlar om stora investeringar av nationellt intresse ökar också chansen att få regeringarnas uppmärksamhet för att lösa gränshindren.
Gå till toppen