Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

En servitör tappar huvudet

Andreas T Olssons triangeldrama är lika elegant som absurt, skriver Niklas Qvarnström om "Sista gästen".

Andreas T Olsson ingår i Dramatens fasta ensemble. "Sista gästen" är hans debutroman.

Andreas T Olsson

BOKEN. Sista gästen. Natur & Kultur.

Skådespelaren Andreas T Olsson har gjort smärre succé med sin egen monolog ”Sufflören” på Dramaten. Jag har inte sett den, men hört gott om den. Däremot har jag precis läst hans eleganta och lätt absurdistiska debutroman. ”Sista gästen” heter den, efter en litografi av Lennart Jirlow.
Det har sina skäl. Dels är Jirlow, med sina berömda kroginteriörer, huvudpersonen Thomas Rapps favoritkonstnär. Dels spelar just kroglivets vardagliga mystik en avgörande roll i både romanen och Thomas Rapps liv, och framförallt anspelar titeln på en vändning som är så oväntad att den skulle kunna göra en thrillerförfattare avundsjuk. En vändning som liksom ger oss två romaner i en.
Båda dessa börjar i så fall med en mening som ska visa sig ha flera innebörder: ”Egentligen är det helt obegripligt att Thomas Rapp skulle vara servitör.” Oklanderligt klädd i svart kostym och slips övervakar han borden och putsar silvret på Konstnärsbaren på Smålandsgatan i Stockholm, allmänt känd som KB. Han ser middagsgäster komma och gå, men det är först när Sara och Henrik gör KB till sitt stamlokus som stället verkligen lever upp. Han utropar dem till de idealiska gästerna. De som med sitt lediga sätt, sina kunniga beställningar och sin behagliga framtoning besjälar lokalen. Fyller den med den bubblande espri Jirlow fångar i sina litografier.
Det är som en förälskelse. Thomas Rapp har ett stort tomrum att fylla, efter ett havererat förhållande och avbrutna studier i litteraturvetenskap. Vad hände egentligen? Så här i efterhand ser han det tydligt: allt var den franske författaren Raymond Queneaus fel. Med sina ”Stilövningar”, där samma triviala berättelse återges på hundra olika sätt, och framförallt i det formexperiment där raderna i tio sonetter med matematisk ackuratess kan läsas i hundra tusen miljarder olika kombinationer, visar han att allt är utbytbart och saknar nödvändighet. Det utlöser en kris hos den unge Thomas Rapp. Livet förlorar sin stadga.
Tills Sara och Henrik gör entré på KB och i hans liv. Men en förälskelse kan tendera att gå över i besatthet, särskilt om triangeldramat är så ensidigt som i det tragikomiska fall Andreas T Olsson skildrar med lika stor ömsinthet som grymhet. Och med föredömligt lätt hand.
För hur är det meningen att han ska reagera när han upptäcker dem vid fönstret på en annan restaurang? Ska de bedra honom och KB? Den polisrapport som citeras i inledningen börjar så smått få sin förklaring. Thomas Rapp bestämmer sig för att ”infiltrera verkligheten, för att på så vis kunna påverka den”. Ett ödesdigert beslut, som för oss ett steg närmare svaret på vem den sista gästen egentligen är.
Gå till toppen