Ensamhet, utanförskap – och en Kafkalik byråkrati. Samira Motazedi flydde från Iran för att hamna i ett fyra år långt svenskt limbo. I en ny bok vittnar hon om de många prövningar en asylprocess innebär.
"Jag vet inte varför jag drömde så mycket om Iran, det var kanske en gång i veckan eller mer. Jag drömde att jag var där och att jag var lycklig när jag plötsligt insåg att jag var i fara igen. Kanske är det för att jag saknar Iran, och är rädd för att vara där. Men sedan jag fick mitt uppehållstillstånd har jag aldrig drömt så längre", säger Samira Motazedi, som har skrivit boken "En gång i veckan drömmer jag att jag är i Iran".Bild: Björn Larsson Rosvall/TT
"Du finns inte". Receptionisten på Migrationsverket utdelar en tvärsäker dom. Av någon anledning har Samira Motazedi halkat ur databasen – och får veta att hon inte existerar. En asylsökandes vardag är full av sådana händelser, och hon beskriver dem i boken "En gång i veckan drömmer jag att jag är i Iran".
Premiuminnehåll
Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.
