Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Per T Ohlsson

Per T Ohlsson: I seriernas värld

Det öppna samhällets institutioner är ömtåligare än de flesta tror och i USA har Donald Trump redan hunnit attackera flera av dem, med eller utan rysk hjälp.

Kevin Spacey som Frank Underwood i tv-serien House of Cards.Bild: David Giesbrecht
Rena tillfälligheter kan ibland vara oemotståndliga att använda när en pågående process skall belysas. De fungerar som ett slags orelaterade men ändå klargörande samband som fångar tiden och händelseutvecklingen. Så var det i början av veckan, åtminstone för dem som med både förundran och motvilja följer de bisarra förvecklingarna kring USA:s president Donald Trump.
Streamningstjänsten Netflix tillkännagav i måndags att succéserien House of Cards läggs ned. Dagen därpå kom beskedet att sista säsongen, den sjätte, ”suspenderas”. Detta föregicks av en offentlig ursäkt från seriens huvudrollsinnehavare Kevin Spacey som så att säga passar in i nyhetsflödet post-Harvey Weinstein.
Föremålet för Spaceys inte helt övertygande ursäkt är en skådespelare, Anthony Rapp, som säger sig ha blivit utsatt för stjärnans sexuella närmanden 1986, då Rapp var 14 år gammal. Netflix ledning var, hette det, ”djupt störd” av anklagelserna. Under veckan har det kommit fler vittnesmål om Spaceys beteende.
Samtidigt, i måndags, åtalades president Trumps före detta kampanjchef Paul Manafort och dennes kompanjon Rick Gates på tolv punkter som gäller bland annat konspiration, pengatvätt, felaktiga skatteuppgifter och hemlig lobbning för utländska intressen.
Åtalet var väntat. Manafort har stått i centrum för den specielle utredaren Robert Muellers granskning av Trumpkampanjens ryska kontakter. Bland Manaforts tidigare uppdragsgivare fanns Ukrainas ryskstödde och genomkorrumperade president Viktor Janukovytj, avsatt 2014.
Men väl att märka: det handlar om misstänkta brott som skall ha begåtts innan Manafort började arbeta för Trump. Än så länge säger åtalet nog mer om Manaforts etiska tillkortakommanden än om utredningens huvudfråga:
Fick republikanen Donald Trump understöd från Ryssland i valkampanjen mot demokraternas Hillary Clinton, ett hatobjekt för den ryske presidenten Vladimir Putin?
Den stora och för Trump mest besvärande nyheten var därför att en mer underordnad rådgivare, George Papadopoulos, har erkänt för den federala polisen FBI att han ljugit om sina kontakter med ryska ombud för att samla in ”smuts” om Hillary Clinton. Vid ett tillfälle, i slutet av mars 2016, deltog Papadopoulos i ett möte med Trump och hans medarbetare.
Papadopoulos må ha varit en ganska perifer figur, men Trump själv har beskrivit honom som en ”utmärkt kille”, ett omdöme som nu ändrats till ”lögnare”, helt i enlighet med presidentens lynniga ombytlighet.
På tisdagen var det dags för nästa avslöjande när det blev känt att Facebook har uppgett för kongressen att så många som 126 miljoner amerikanska användare under två år kan ha nåtts av förfalskade budskap som producerats av så kallade trollfabriker med kopplingar till Kreml. Den ledande organisationen bakom dessa ”trollkonster” kallas Internet Research Agency. En del missvisande information emanerar också från hackningen av det demokratiska partiets mejlserver, ett intrång som enligt USA kan kopplas till den ryska underrättelsetjänsten.
Särskilt i spåren från Ukrainakrisen kan man utan vidare tala om ett ryskt informationskrig riktat mot västvärlden, en undergrävande aktivitet som också den svenska säkerhetspolisen, Säpo, varnar för. Här ingår dessutom ett mer eller mindre öppet ryskt stöd till högerextrema partier i Europa.
Det är sedan tidigare känt att ryska aktörer översvämmar USA med rykten, desinformation och falska nyheter för att påverka opinionen. Men Facebooks siffra indikerar en omfattning som ingen har anat: 126 miljoner motsvarar nästan antalet avlämnade röster i presidentvalet den 8 november 2016. Facebook lovar att göra allt ”för att ta itu med detta nya hot”.
Även Twitter och Google har utnyttjats som redskap för rysk påverkan och lätt skamsna företrädare för de tre nätjättarna förhördes i veckan i senaten, som också utreder Rysslands ljusskygga aktiviteter, vars uppenbara syfte är att så split och underblåsa explosivt känsliga motsättningar i USA: rasrelationer, vapeninnehav, invandring, sexuella rättigheter. I USA är det förbjudet för främmande makt att försöka påverka valen.
Ryssland förnekar all inblandning i den amerikanska valrörelsen, men den som är någorlunda förtrogen med gamla Sovjetunionens desinformationsoperationer och ”aktiva åtgärder” blir knappast förvånad över verksamheten. Det var i denna miljö som den före detta KGB-officeren Vladimir Putin och kretsen kring honom formades.
Minnesgoda svenskar erinrar sig kanske ryktet att hiv hade uppfunnits av USA i militära syften, vidarebefordrat av en firad svensk filmregissör. Från det fabricerade brev där försvarsminister Peter Hultqvist (S) häromåret påstods vilja sälja vapen till Ukraina löper en röd tråd tillbaka till 1981, sovjetiska U137:s grundstötning i Blekinge skärgård och ett falskt telegram i vilket den dåvarande USA-ambassadören Wilhelm Wachtmeister skulle ha bekräftat Natobaser i Sverige.
Skillnaden mot då är att den digitala informationstekniken nu gör genomslaget mycket djupare och bredare.
Huruvida den ryska nätoffensiven påverkade valresultatet i USA 2016 återstår att klarlägga. Men med tanke på att valet avgjordes med små marginaler i några få delstater – nationellt samlade Clinton nästan tre miljoner fler röster än Trump – kan det inte uteslutas.
När utredningarna kryper allt närmare presidenten kan USA vara på väg in i en skandal som får Watergate, den hittills största, att blekna. Då handlade det om ett inbrott i demokraternas högkvarter som Richard Nixon försökte mörklägga, varpå han tvingades avgå 1974. Nu gäller det ett massivt angrepp mot den amerikanska demokratin, dirigerat utifrån och möjligen samordnat med en presidentkampanj.
Historieprofessorn Timothy Snyder, Sverigeaktuell med översättningen av sin angelägna demokratimanual Om tyranni, citerades nyligen i Dagens Nyheter. Snyder säger sig vara övertygad om att Trumps ryska förbindelse är ”djupare, mörkare och mer spektakulär än någon föreställde sig”.
Det är här som nedläggningen av House of Cards kommer in i bilden som en belysande tillfällighet.
I serien, vars första episod sändes 2013, gör Kevin Spacey en kuslig gestaltning när han spelar en totalt skrupelfri president vid namn Frank Underwood. För denna insats, med drag av Shakespeares Rickard III, har Spacey fått flera nomineringar till Emmypriset, tv-världens Oscar.
Likheterna mellan Underwood och Trump är på många sätt slående: lögnerna, makthungern, hänsynslösheten. Enligt en tidigare medarbetare vid Internet Research Agency beordrades de ryska ”trollen” att titta på House of Cards: ”Det var nödvändigt för att lära sig om alla stora problem i USA.”
Att serien avvecklas under ett moln av sexuella trakasserier, om än av gammalt datum, ter sig som en annan belysande tillfällighet. För var det något som höll på att knäcka Donald Trumps valkampanj så var det ständigt återkommande anklagelser av denna sort, allt sammanfattat i Trumps egen vulgära formulering: ”You can do anything … grab them by the pussy.
Kanhända finner vi här, i denna fantasieggande dramaturgi, en av förklaringarna till det maniska intresse för Donald Trump och vad han företar sig som grasserar inte bara i USA utan i stora delar av världen, särskilt i länder som blickat mot USA för ledarskap och betraktat den amerikanska demokratin som stabil och uthållig.
Brittiska BBC konstaterar att det som nu pågår i Washington ”är mer fängslande än någon dvd-box vi kan komma över”.
Eller som det brukar heta:
Verkligheten överträffar ibland dikten.
Tisdagens IS-inspirerade terrordåd i New York, där Sayfullo Saipov körde ihjäl åtta människor med en hyrd pickup, kan förändra dynamiken i debatten om Trump och Ryssland, i varje fall temporärt. Trump har inte dragit sig för att exploatera andra terrordåd, till exempel i San Bernardino och London, för att försöka vinna politiska poäng, dra bort uppmärksamhet från besvärande kritik och kräva långtgående inreserestriktioner för muslimer. Nu gör han det igen, företrädesvis på Twitter.
I New York går livet vidare, precis som det brukar. Bara timmar efter terrordådet, stadens värsta sedan 9/11, hölls den sedvanliga halloweenparaden i The Village och idag genomförs New York Marathon.
Men vill det sig illa bevittnar vi första akten i en amerikansk tragedi med konstitutionella förtecken. Ty det öppna samhällets institutioner är ömtåligare än de flesta tror och i USA har Donald Trump redan hunnit attackera flera av dem, med eller utan rysk hjälp: valsystemets integritet, oberoende domstolar, fria medier, skydd för minoriteter, respekt för opposition.
En annan oroande omständighet är att stödet för demokratin faller med varje generation. Det framgår av siffror som redovisats i Journal of Democracy. Bland amerikaner födda på 1940-talet anser drygt 60 procent att det är viktigt att leva i en demokrati. Motsvarande andel bland åttiotalisterna är 30 procent.
Och så det mest nedslående:
Efter snart ett år med den ovärdigaste presidenten i USA:s historia anser åtta av tio republikanska väljare att han gör ett bra jobb.
MER ATT LÄSA
Russia-Trump: Who’s who in the drama to end all dramas? (bbc.com).
Så manipuleras ett val: Falska nyheter, hackningar och Twitter-robotar (aftonbladet.se) av Martin Schori.
Om tyranni. Tjugo lärdomar från tjugonde århundradet (Albert Bonniers Förlag) av Timothy Snyder.
The Danger of Deconsolidation (Journal of Democracy, July 2016, Volume 27, Number 3) av Roberto Stefan Foa & Yascha Mounk.
Gå till toppen