Kultur

Rakel Chukri: #tystnadtagning är inte snaskig underhållning utan nödvändig chockterapi

I onsdags kallade Alice Bah Kuhnke in cheferna för Dramaten, Kungliga operan och Riksteatern till ett krismöte. Budskapet var tydligt: det krävs förändring. Nu.
Anledningen var uppropet #tystnadtagning där 456 kvinnliga skådespelare vittnade om grova sexuella övergrepp. Att uppgifterna har skakat om film- och teatervärlden är uppenbart. Nu lyfts ansvaret äntligen över på institutionscheferna.
Även kvinnornas manliga kollegor tvingas rannsaka sig själva: Hade de kunnat göra mer? Varför gjorde de inte mer? Till Dagens Nyheter säger Morgan Alling: ”Vi har vetat om det här i 30 år, vi har suttit på filminspelningar bakom kulisser och berättat våra historier men sedan händer det igen – det är en kultur som råder där manliga genier tillåtits härja fritt.”
Nu har viskningarna förvandlats till rop, ingen kan längre springa och gömma sig bakom ridån. Uppropet #tystnadtagning handlar inte heller endast om att få slut på trakasserierna och övergreppen. Vittnesmålen pekar ut ett underliggande problem: att film- och teatervärlden betraktas som en frizon där gränslös och ständig sexualisering krävs för att skapa unik konst. Det är en gammal myt, att passionen är rotad i skrevet.
Men i Aftonbladet Kultur protesterar Mikaela Blomqvist. Hon påstår att mediernas hantering av uppropet har varit överdrivet snaskig. Till exempel att Svenska Dagbladet lyft upp citat som ”Det ’manliga geniet’ ville suga mjölk ur mina bröst.”
Blomqvists slutsats är att i ”den profithungriga patriarkala ordningen är det omöjligt för en kvinna att berätta om våld och sex utan att det i någon mån blir underhållning”.
Det är en minst sagt krystad analys som är mer intresserad av politisk färg än av innehåll. Som hon själv nämner avslöjade Ekot redan 2010 att nästan hälften av alla kvinnliga skådespelare har blivit sexuellt trakasserade. Men det krävdes uppenbarligen brutala, osminkade detaljer för att kulturvärlden sju år senare skulle ta problemet på allvar.
Fenomenet stavas inte profithunger, utan chockterapi.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Läs alla artiklar om: Kränkningar inom teaterbranschen
Gå till toppen