Huvudledare

Ledare: Sandlådebråk stoppar ingen bobubbla.

Brister bubblan i Stockholm i höst?Bild: Brian Davies
Rysningar drar genom huvudstaden. Mäklare uppger att Stockholms bostadspriser har sjunkit med uppemot 15 procent sedan i somras. Färre spekulanter dyker upp vid visningarna.
Är det tecken på en bubbla på väg att brista?
Vissa befarar det och diskussionerna om politikernas ansvar tar ny fart.
Det fick nyligen tidigare finansministern Anders Borg (M) att angripa efterträdaren Magdalena Andersson (S) i ett nationalekonomiskt bråk på sandlådenivå.
Borg kallade situationen på bostadsmarknaden för "den mest allvarliga stabilitetsrisken" och efterlyste bland annat avvecklade ränteavdrag. Regeringen borde ha vidtagit åtgärder för länge sedan, menade Borg, och anklagade Andersson för att bromsa impopulära förslag – för att hon skulle ha ambitioner att bli statsminister. Och inte vill stöta sig med väljarna.
Kritiken bemöttes från S-lägret med att Borg minsann inte saknar ansvar i sammanhanget efter sina år som finansminister.
Låt vara att risken för en bristande bostadsbubbla förmodligen inte är fullt så stor som olyckskorparna hävdar. Bankekonomer framhåller att en stark konjunktur och låga räntor talar emot en brant prisnedgång. Och som Finanspolitiska rådets ordförande Harry Flam påpekar skulle det med bolåneräntorna på omkring 5 procent fortfarande vara billigare att bo i en bostadsrätt än i en hyresrätt i Storstockholm.
Men även om ingen bubbla hotar är hushållens växande skulder ett problem som i förlängningen ökar riskerna för hela landets ekonomi. Finansinspektionen väntas därför på måndagen besluta om ett förslag till skärpta amorteringskrav. Fast det politiska stödet för ett sådant förslag verkar klent och som bieffekt skulle det höja tröskeln ytterligare till bostadsmarknaden.
Varför inte trappa ned ränteavdraget medan räntorna ligger på hanterligt låga nivåer och ekonomin går bra? Det skulle inte bara kyla ned bostadsmarknaden, utan också avlasta statskassan – särskilt i ett lite längre perspektiv. Enligt Konjunkturinstitutet kan statens kostnader för ränteavdraget nästan fyrdubblas till över 60 miljarder kronor om året på tio års sikt.
Kruxet är förstås att inget parti vill gå till val på att höja de fasta utgifterna för miljontals svenska hushåll. Därför finns risken att frågan läggs i malpåse – medan bostadsskulderna fortsätter att öka. Egentligen krävs inte mer än en bred politisk uppgörelse för att börja trappa ned ränteavdragen redan nästa år.
Oavsett om det finns en bubbla eller inte så behöver något göras mot hushållens snabbt ökande skuldsättning.
Grundförklaringen till problematiken är en föråldrad bostadspolitik, men att förnya den i grunden tar tid. I nuläget handlar det om att lindra dess konsekvenser innan de går ut över samhällsekonomin.
Varningslamporna har blinkat länge. Ingen på hög politisk nivå kan hävda att de saknar insikt om vad som riskerar att ske. Då borde diskussionerna inte handla om vad de rödgröna skulle ha gjort eller vilket ansvar alliansen borde ha tagit under sin tid vid makten.
Riksdagspartier från höger till vänster måste istället fokusera på vad de nu kan göra tillsammans.
Gå till toppen