Kultur

Peter Fällmar Andersson: Folkmassan drömmer om att låsa in Polen och kasta bort nyckeln

Bild: Czarek Sokolowski
"Ett rent Polen, ett vitt Polen" skallade ropen. Över 60 000 människor deltog i lördagens demonstration i Warszawa. På en bro längs marschvägen hängde en banderoll med texten: "Be för en islamisk förintelse". Den xenofobiska stämningen skapades, med en ironi som verkar gå förbi demonstranterna, av en gränslös gemenskap av polska nationalister och tillresta utländska nationalister – däribland svenskar i Nordisk ungdom. Så har självständighetsdagen den 11 november, dagen då Polen utropades som ett eget land 1918, övertagits av en radikalnationalistisk international.
En annan ironi för högerextremister: Den förste statschefen i det Polen som 1918 hade varit ickeexisterande i 123 år var en socialistisk revolutionär. Józef Piłsudski hade skickats till Sibirien för sin kamp mot det ryska tsarväldet och senare fängslats i Warszawa för att ha tryckt tidningen Arbetaren. Piłsudski var adelsmannen som blev frihetskämpe, som blev socialdemokrat, som senare blev en svårdefinierad diktator. Men han kvarstår som Polens landsfader. I färska översikten "Polens historia" (Historiska Media) skriver Artur Szulc om ett Polen som flera gånger har tvingats rekonstruera sin nation efter ockupationer. Följden har blivit att historien i Polen, mer än i de flesta länder, kommit att politiseras. I sin mest extrema nationalistiska form blir allt icke-polskt fienden. Så kan EU ges Sovjets roll och dagens migranter likställas med nazistiska ockupanter. "Det är som om att somliga vägrar acceptera det faktum att det bland polacker har funnits både hjältar och brottslingar, hjälpare och angivare, Nobelpristagare och mördare, och att Polen som nation gjort bra och dåliga saker", skriver Artur Szulc.
Till dessa "somliga" räknas sedan länge Polens regeringsparti Lag och Rättvisa, vars företrädare syntes i leden lördags. "En vacker syn", kallade inrikesminister Mariusz Błaszczak folkmassan som drömmer om att låsa in Polen och kasta bort nyckeln.
Det finns ett annat Polen, ett Polen som efter kommunismen öppnade sig för världen. Kan det komma tillbaka? När jag intervjuade den polska författaren och journalisten Anna Bikont i våras var hon pessimistisk. Hon pratade om den konservativa tidsandan, den polska offerrollen och det katolska lidandet. "Vi hade en tjugoårsperiod efter kommunismen när vi var ett liberalt pro-europeiskt land, men det kanske var ett mirakel. Nu är det konservativa, normala Polen tillbaka."
Gå till toppen