Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Alexandra Kucharska utforskar det som är dolt under ytan

Bild: Ingemar D Kristiansen

Alexandra Kucharska.

KONST. ”Allting vi ser döljer andra saker, vi vill alltid se vad som är dolt bakom det vi ser”. Krognoshuset, Lund, t o m 10 december.
I Krognoshusets källare står ett par ensamma vita skor som tillhör en kvinna som ligger på den översta våningen. Gipsskulpturernas stillsamma dramatik får utställningsrummen att framstå som teaterscener. Aleksandra Kucharska har färdigställt samtliga verk särskilt för husets speciella förutsättningar. På entrévåningen visas tre stora impressionistiska landskap i blyerts, som om huvudpersonen gått genom grafitlandskapen och sparkat av sig klackarna. Men att reducera verken till illustrationer av ett antytt händelseförlopp är inte nödvändigt. Utställningens styrka, som betonas i titeln, ett citat av René Magritte, ligger i ett spel med det som inte syns. Verken cirklar kring det figurativa, men landar aldrig i enkla avbildningar.
Aleksandra Kucharska är mest uppmärksammad för sina blyertsteckningar och tillhör en generation konstnärer som har uppvärderat grafiten till måleriets dignitet med storskaliga inramade verk, en slags fixering av skissen. Konstnärens intresse för seende har tidigare visat sig på ett tämligen bokstavligt sätt: teckningar av neddragna persienner, skulpturer utplacerade som vålnader att sätta sig bredvid för att gemensamt betrakta något. Men denna presentation rör sig längre mot abstraktion och osäkerhet. I teckningarnas bleka gråskalor försvinner en grusväg in bland träd; grenar hänger lågt över vatten. Motiven förstärker mediets inbyggda flyktighet; är det skymning eller gryning?
Den naturalistiska skulpturen framstår också som en utveckling mot komplexitet. Kvinnan ligger nedsjunken, en arm och ett ben försvinner i golvet, med kjolen uppdragen över ansiktet. Tygens veck i stelnat gips förstärker associationerna till klassicistisk skulptur, som kontrasterar mot underklädernas vardaglighet. Den blottade magen ger först en känsla av utsatthet, som kan tolkas som en indikation på våld.
Men det finns också något aktivt och självständigt i kroppens lediga hållning. En kvinna som avslappnat döljer sitt ansikte, kanske mot solen, eller så vill hon bara vara ifred.
Gå till toppen