Symbolpolitiken firar nya triumfer. Vid förra veckans EU-toppmöte i Göteborg fick statsminister Stefan Löfven (S) sin länge eftersträvade sociala pelare. Medlemsländerna undertecknade ett dokument med tjugo principer för sociala rättigheter inom unionen.

Men dokumentet är inte bindande – och tur är det. Verklig harmonisering av EU-ländernas livs- och arbetsvillkor skulle för svensk del kunna leda till försämringar. Dessutom skulle betydligt mer makt behöva flyttas från medlemsstaternas parlament till Bryssel. Som oppositionspartier framhöll inför toppmötet riskerar Löfven att bidra till ökad överstatlighet enbart genom att lyfta frågan.

Tendensen att ta risker utan utsikter att lyckas går igen även på andra områden i regeringens politik. Ta till exempel målet att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet till år 2020. En uppsjö av prognosmakare påpekar att det är omöjligt. Men regeringen står fast. Det är ett av skälen till att de rödgröna, trots högkonjunktur, stimulerar ekonomin med reformer för 40 miljarder kronor nästa år.

Konjunkturinstitutet anser att regeringen både lovar och satsar för mycket: budgeten bedöms vara kraftigt underfinansierad och bryta mot överskottsmålet. De rödgröna tar ekonomiska risker utan att ens ha utsikt till varaktigt lägre arbetslöshet.

Därtill kommer frågan om kärnvapenförbud. USA varnar för att Sverige kan mista försvarssamarbetet med Nato om regeringen skriver under FN-konventionen om kärnvapenstopp. Det borde vara skäl nog att avstå. Drömmen om en värld utan kärnvapen är i vilket fall lika orealistisk som den är vacker. Men regeringen har tillsatt en utredning. Som om en symbolhandling skulle kunna vara viktigare än landets säkerhet.