Kultur

Hobbyhorse revolution: Något i käpphästväg

"Hobbyhorse revolution" är en dokumentär om en udda finsk sport: käpphästridning.Bild: Folkets Bio

Hobbyhorse revolution

BIO. DOKUMENTÄR. Finland, 2017. Regi: Selma Vilhunen. Barntillåten. Längd: 1.30.

Härom veckan fick finländskan Selma Vilhunen Nordiska rådets filmpris för ”Den lilla sparven”, ett insiktsfullt, känsligt och okonventionellt mor – dotterdrama, som tävlade på Buff i våras. Den vann visserligen inget pris i Malmö men var tveklöst den festivalfilm som gjorde starkast intryck på mig. Här fanns ett eget tonfall och en ogrumlad blick på en lite mobbad tonårstjejs komplicerade relation till en mamma som inte klarade mammarollen och med en frånvarande pappa.
Vilhunen berättade under ett möte på Buff att hon redan hade gjort en andra film, en dokumentär om tjejer som red på käpphästar. Jag hade aldrig hört talas om den sporten, eller snarare tjejrörelsen, men efter att ha sett ”Hobbyhorse revolution” fattar jag filmarens fascination och önskan att förstå vilka utövarna är och vad som driver dem.
Åskådaren tas med in i flickrummens innersta och får lära känna framför allt – Aisku, Elsa och Alisa, tre olika unga kvinnor från skilda samhällsmiljöer. Men passionen för käpphästridningen, träningslägren och tävlingarna förenar dem. De skapar sin egen, skyddade, värld tillsammans med sina käpphästar som de styr och kontrollerar. Och de tränar också sina egna kroppar. Det finns mycket skönhet och grace när exempelvis Aisku går upp på banan. Vad som till en början - för en utomstående - lätt kan uppfattas som en absurd lek visar sig ha en betydligt djupare betydelse för käpphästtjejerna. Det blir uppenbart då Elsa börjar berätta om mobbningen och Aisku nämner socialens ingripande. Världen med hästarna ger positiv energi och livsglädje, något som hjälper dem att överleva i det ofta svåra mentala landskapet mellan barndomsvärlden och vuxenvärlden.
”Hobbyhorse revolution” är i grunden en coming of age-berättelse, där varje bild för historien framåt. Här finns en smart, underliggande dramaturgi som undan för undan laddar inför finalens kollektiva manifestation. Det slutar i ett rungande, härligt crescendo. Käpphästtjejernas samlade kraft för att få vara som de är når ut från bioduken.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 24 november
Gå till toppen