Tommy Keene befann sig i tre decennier i centrum av den amerikanska powerpop-scenen och en kort stund i närheten av ett brett genombrott. Nu blev han ingen stjärna, men mer namnkunniga kollegor högaktade och samarbetade gärna med honom.

I onsdags dog han, oväntat, i sömnen.

Marylandmusikern gav ut tolv album, med start 1984 då han fick en mindre hit med låten "Places that are gone". Det tolfte, "Lost in the dark", kom så sent som 2015. Nyligen avslutade han en turné som musiker i Matthew Sweets band.

Han kom fram under new wave-epoken i skarven 70/80-tal, då han hade ett band med Richard X Heyman. År 1986 fick han kontrakt med stora Geffen, som sammanförde honom med producenten Geoff Emerick – med meriter från The Beatles "Abbey road"-platta och, mer nyligen, Elvis Costellos "Imperial bedroom". Resultatet blev albumet "Songs from the film". Det sägs att det fanns en mer eller mindre färdig version av albumet, inspelat med T Bone Burnett och Don Dixon, men att Geffen ratade inspelningarna för att de inte såg någon kommersiell potential.

Keenes musik var aldrig svår: alltid melodiös, ofta catchy. Uppenbarligen var den ändå rätt svårsåld, varför Keene drogs till marknadens marginaler. Men han förblev en centralfigur på den förvisso krympande powerpopscenen.

Tio år senare bildade han duon Keene Brothers, med Robert Pollard från Guided By Voices. I den vevan turnerade han också med Velvet Crush, som extra gitarrist, och hamnade bland annat på KB i Malmö. Paul Westerberg, REM:s Peter Buck och Wilcos Jay Bennett har alla spelat på hans skivor.