Kära Sverige, jag har läst din historia som också är min. Jag kommer ur en småländsk bondeklass med rötterna i gården Slott från 1500-talet. Mina förfäder var medlemmar i ditt medeltida samhälle, ett samhälle som i stort sett fanns kvar till ståndsriksdagen avskaffades 1864. Ditt folkliga förtryck var klanväldet genom sockenstämmorna, som ihop med kyrkan, bestämde enskilda individers öden ute i stugorna: de så kallade ”sexmännen” det vill säga sex stycken utvalda bönder, höll noga koll på folks leverne i bygderna och rapporterade in. Många av dina individer, kära Sverige, satt i stupstock och bespottades av andra. Du gifte bort dina döttrar mot deras vilja. Först från 1872 gällde ”ofrälse kvinna behövde ej längre giftomannens samtycke.” Du hade inte följt med i Centraleuropas förändring från 1400-talet och framåt, renässansen – med individens inträde på samhällsplanet – slog aldrig rot i dig med sina nya ideal. Du sov din trygga sömn här uppe i norr och lät allt vara såsom det alltid varit – under ytan.