Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Varför är psykisk ohälsa och inte fattigdom den främsta anledningen till ett dåligt liv?”

Vill man minska lidandet i den utvecklade delen av världen är psykisk ohälsa den viktigaste utmaningen. Det skriver de två forskarna Michael Plant och Peter Singer.

Ångestloppet i Lund, ett stadslopp som landets fontänhus varje år arrangerar runt om i Sverige för att uppmärksamma psykisk ohälsa.Bild: Ingemar D Kristiansen
Om vi kan förhindra lidande utan att det kostar oss själva något, då bör vi göra det. Det är en princip som är svår att ha några invändningar emot. Ändå utnyttjar inte västvärldens regeringar möjligheten att minska det stora lidande som orsakas av psykisk sjukdom, trots att det inte skulle kosta en krona.
Att det förhåller sig så framgår av ny forskning från ekonomer vid London School of Economics. Forskarlaget och dess ledare Richard Layard har använt data från fyra stora utvecklade länder (Australien, Storbritannien, Tyskland och USA) där människor ombetts värdera hur nöjda de är med sina liv på en skala mellan noll och tio.
Den minst nöjda tiondelen av de tillfrågade levde i vad forskarna kallar misär. Alla svarade också på frågor som skulle avslöja vilka faktorer som påverkar deras livsglädje.
När materialet analyserades fann forskarna att ingen av de avgörande anledningarna till att människor saknar livsglädje har med ekonomi att göra. De var istället: psykisk sjukdom, fysisk ohälsa och ensamhet.
Psykisk hälsa var den överlägset viktigaste faktorn och förklarade dubbelt så mycket av skillnaderna i människors upplevda livsglädje som vad fysisk hälsa och inkomstskillnader gjorde. (Samma sak gällde för de lyckligare 90 procenten.)
Enligt forskarna skulle ett liv utan depressioner och ångest minska lidandet med 20 procent, medan avskaffad fattigdom bara skulle ge en minskning med 5 procent.
Vill man minska lidandet i den utvecklade delen av världen är alltså psykisk ohälsa den viktigaste utmaningen. Men varför är psykisk ohälsa och inte fattigdom den främsta anledningen till ett dåligt liv? Svaret är att människor gradvis vänjer sig vid högre inkomster, ett fenomen som kallas hedonisk anpassning, och att de jämför sina inkomster med andras. Det ger upphov till Easterlin-paradoxen som säger att trots att rika människor är mer nöjda med sina liv än fattiga, så har ekonomisk tillväxt i de utvecklade länderna inte generellt ökat livsglädjen bland invånarna.
Om din granne blir rikare kan du känna dig fattigare. Men om ni båda blir rikare känner sig ingen av er påtagligt lyckligare. Däremot vänjer sig ingen vid psykisk ohälsa, och grannens sjukdom gör inte dig lyckligare.
Med tanke på att psykisk ohälsa har störst betydelse för livsglädjen, måste man ställa frågan om en satsning på att bekämpa ohälsan är det mest kostnadseffektiva sättet att minska lidandet.
Richard Layard och hans medarbetare ville veta hur mycket pengar den brittiska regeringen måste anslå för att minska psykisk ohälsa, fysisk ohälsa, arbetslöshet respektive fattigdom. De kom fram till att det billigaste är att angripa den psykiska ohälsan; ungefär arton gånger mer kostnadseffektivt än en satsning på minskad fattigdom, när det gäller att minska lidande och öka livsglädjen.
I Storbritannien kostar psykoterapi cirka 650 pund per patient, drygt 7 000 svenska kronor, en behandling som fungerar för runt hälften av patienterna. Siffran speglar vilken investering som krävs, men säger inget om vad samhället får tillbaka.
Minskad psykisk sjukdom innebär att människor kan komma i arbete igen. Bidragskostnaderna sjunker medan skatteinkomsterna ökar. Layard och hans kollegers hypotes är att kostnaderna för att bota psykisk sjukdom motsvarar vinsterna av att göra det. Storbritanniens regering kan alltså minska lidandet av psykisk sjukdom utan att det kostar något.
Andra forskare vid London School of Economics, Paul Frijters och hans kolleger, har utvärderat följderna av det program som infördes 2008 för att öka tillgången på psykoterapi, och som utarbetats av Layard och psykologen David Clark. Deras slutsats är att ökade skatteintäkter och minskad arbetslöshet bara motsvarar en femtedel av kostnaderna för att behandla psykisk sjukdom, men tillägger att programmet ändå är självfinansierat eftersom de som fick psykoterapi tar långt färre andra sjukvårdstjänster i anspråk än tidigare, så att resurser frigjorts för andra patienter. Den effekten var så kraftig att man, enligt Frijters, kan ge behandlingen till alla de 12 procent av Storbritanniens befolkning som lider av mild till medelsvår ångest och depression. Och förvänta sig att investeringen betalar sig genom besparingar på två till tre år.
Inställningen till psykisk ohälsa har ändrat sig dramatiskt de senaste åren. Både prinsar och idrottare talar nu ut. En studie gjord i Storbritannien visar att psykisk ohälsa drabbar var fjärde person varje år.
En rapport om tillståndet i 30 länder i Europa säger att 38 procent av befolkningen lider av något slags psykisk eller neurologisk ohälsa. Det som inte kommit fram är att allt detta lidande kan undvikas.
Regeringar i olika länder börjar inse att psykisk sjukdom är lika allvarlig som fysisk. Det finns givetvis psykiska sjukdomar som är svårare att behandla än medelsvår depression eller ångest, och det finns en brytpunkt där större investeringar inte finansierar sig själva. Men tills vi nått dit bör vi kunna komma överens om det moraliskt angelägna i att satsa på psykisk hälsa.

Michael Plant

Peter Singer

Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Michael Plant är doktorand i filosofi vid universitetet i Oxford. Hans forskning går ut på definiera de bästa metoderna för att öka mängden lycka i världen.
Peter Singer är professor i praktisk etik vid Princeton University och hedersprofessor vid universitetet i Melbourne. Bland hans böcker finns på svenska Praktisk etik, Hur ska vi leva? Etik i egennyttans tid och En värld – globaliseringens etik.
Gå till toppen