Odun Orimolades performance blev en oväntad upplevelse. Jag blev frivilligt mumie. Spelscenen flyttade från rummet in i min egen kropp och tanke, när jag lindades med strama tygremsor. Kunde inte röra en fena, såg ingenting, balansen i gungning. Jag kände händer lägga mig på golvet, hörde fötter studsa runt mig, min kropp lät sig resas till vingligt upprättstående. Normalt sett en skräckupplevelse, nu var jag tömd, nollställd och förvånad.