Huvudledare

Ledare: Finlands sak är vår, fortfarande.

Finland flaggar för självständigheten.Bild: Janerik Henriksson/TT
Hundra år av vaksamhet. Mycket till följd av krävande försvars- och säkerhetspolitiska insatser kan Finland på onsdag fira ett sekel som självständigt land.
Relationerna till grannländerna var ansträngda redan från början för den unga nationen som knappt hann förklara sig självständig – mitt i den ryska revolutionen – förrän den härjades av ett inbördeskrig. Under mellankrigstiden tecknades en så kallad nonaggressionspakt med Sovjetunionen. Det fanns också planer på en försvarsunion mellan Finland och Sverige, men projektet skrinlades efter invändningar från Moskva. Medan Kreml slöt avtal med Nazityskland, Molotov-Ribbentrop-pakten, vars hemliga tillägg delade upp länderna i östra Europa i intressesfärer.
Den 30 november 1939 anföll Sovjet. Det fördömdes av många länder, men militärt stod Finland utan allierade i vinterkriget.
Sovjetunionen lyckades inte erövra landet, men freden som slöts i mars 1940 blev inte långvarig. Kampen återupptogs i juni året därpå då Finland anslöt sig till operation Barbarossa, tyskarnas stora anfall mot Sovjetunionen. Fortsättningskriget pågick till hösten 1944, och sedan skulle det sovjetiska fredskravet uppfyllas: Finland skulle driva ut de tyska trupperna ur Finland. Under Lapplandskriget brände retirerande tyska trupper ner stora delar av det land de tvingades lämna.
Sverige klarade sig igenom andra världskriget utan strid på svensk mark. Lägg därtill att det kalla kriget sedan blev så kyligt för Finland att Sverige vid en jämförelse hade tögrader. Finlands säkerhetspolitik präglades ända in på 1990-talet av den långa gränsen mot Sovjetunionen.
Genom sina hundra självständiga år har alltså Sveriges forna östra rikshalva utgjort en buffert mot Ryssland.
Och idag är försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland viktigt för båda länderna, som också har ett nära partnerskap med försvarsalliansen Nato. Men en skillnad är alltjämt tydlig: hos grannen går det att prata om ett medlemskap i den västliga försvarsalliansen och efter ett regeringsbeslut har en utredning klarlagt vad det skulle innebära. I Sverige vill regeringen inte utreda för att Sverige inte ska vara med. Punkt. Finland väljer att pragmatiskt skaffa en villkorslös bild.
Beror skillnaden i synsätt på ländernas olika historiska erfarenheter? Medan svenskarna inte har varit i krig på över tvåhundra år har finländarna utkämpat fyra krig inom loppet av hundra. Och därtill sett vad det vill säga att stå utan allierade när kriget kommer.
Säkerhetsläget kan förändras snabbt. Och att lita på Finland som krockkudde är naivt. Därför behöver även Sverige få klarlagt vad det skulle innebära att gå med i Nato – samtidigt som det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet med vårt jubilerande grannland fortsätter och fördjupas.
Finlands sak är fortfarande vår. Så grattis, hundraåringen, och tack för hjälpen!
Gå till toppen