Genom #metoo har sexuella trakasserier och kränkningar på jobbet synliggjorts. Och det är inte något som bara handlar om enskilda förövare, utan om strukturer som genomsyrar hela samhället.

De många vittnesmålen visar också hur mycket vanligare det är att sexuella trakasserier sker på arbetsplatser och inom yrken med osäkra anställningar.

I våras släppte LO rapporten Sjuk på jobbet. I den vittnar 25 procent av kvinnorna inom arbetaryrkena om att de har utsatts för hot eller sexuella trakasserier på jobbet. Inom hotell och restaurangbranschen, hemtjänsten och handeln möter många dessutom en dubbel utsatthet. Det är inte ovanligt att de utsätts för sexuella trakasserier av gäster, brukare eller kunder.

En annan rapport som LO har tagit fram visar att över 250 000 människor i Sverige har korta timanställningar som förmedlas genom sms från arbetsgivaren, så kallade sms-anställningar. Det kan jämföras med 1990 då 42 000 hade liknande korta anställningar. Den kraftiga ökningen visar hur lagen om allmän visstid, som funnits sedan 2007, missbrukas.

Det är främst unga, kvinnliga arbetare som har otrygga anställningar och det är vanligare med otrygga anställningar bland arbetare än bland tjänstemän och bland kvinnor än män.

Inom handeln jobbar nästan hälften av alla under 30 år på en tidsbegränsad anställning och resten har deltidsanställningar. Men de otrygga anställningarna finns i många branscher. Vi har under #metoo kunnat läsa om kvinnor i till exempel kultur- och mediebranschen som utsatts för sexuella trakasserier på jobbet och i många fall har deras tystnad handlat om otrygga anställningsförhållanden.

Det är inte svårt att räkna ut varför det råder en sådan tystnad kring sexism och trakasserier på jobbet. Den som lätt kan bytas ut vågar sällan öppna sig och säga ifrån eller anmäla, vill inte vara besvärlig och riskera att inte få nya uppdrag eller inte bli sms:ad nästa dag. Många kvinnor vittnar om hur de inte har vågat gå till chefen och berätta om övergrepp av rädsla för att bli av med jobbet.

Som politiker har vi ett ansvar att göra det vi kan för att bryta ner de rådande maktstrukturerna och säkerställa att kvinnor inte drar sig för att säga ifrån när jargongen blir sexistisk eller när övergrepp begås.

Ett viktigt steg för att säkerställa att kvinnor vågar säga ifrån är att stärka anställningstryggheten. Allmän visstidsanställning, en anställningsform som gör att arbetsgivare kan anställa människor under väldigt korta perioder, skapar otrygga anställningar och därmed otrygga människor. Allt för många, ofta kvinnor, är också hänvisade till sms-anställningar som inte ger någon garanti för jobb från den ena dagen till den andra. Anställningstryggheten måste stärkas. Vi vill se tryggare anställningar, längre vikariat och fler fasta anställningar. Vi är övertygade om att fler anställda skulle våga säga ifrån om de blir utsatta för sexism eller trakasserier på sin arbetsplats om anställningstryggheten var starkare.

Idag finns det ingen majoritet i riksdagen för att ta bort allmän visstidsanställning ur las. Istället fokuserar både de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna på hur det ska kunna bli lättare att säga upp människor.

Vi hoppas att landets alla borgerliga politiker hör dånet från de många tusen röster som nu kräver rätten att få vara trygg på jobbet så att riksdagen kan avskaffa allmän visstidsanställning. Det vore en viktig pusselbit för att visa att politiken tar de berättelser som väller fram på allvar.