Heidi Avellan

Heidi Avellan: Bland trumpar och troll.

Saga eller sanning, myt eller skryt. Alternativa fakta? Det är inte lätt att navigera rätt på nätet. Här pågår kriget mot sanningen.

Donald Trump.Bild: Alex Brandon
När Emma Frans nyligen fick Stora journalistpriset som Årets röst löd motiveringen att ”hon så underhållande tar striden mot faktaresistensen och med vetenskaplig skärpa avslöjar nätets seglivade myter”.
Mer rätt går det knappast att träffa just nu:
En doktor i medicinsk epidemiologi som skriver för en bred publik, krossar myter och levererar fakta får ett journalistpris. För som Emma Frans själv säger: både journalistik och vetenskap handlar i grund och botten om att försöka finna sanningen och sedan nå ut med den på rätt sätt.
Ta reda på hur det ligger till och tala om det.
Extra angeläget när världens mäktigaste man är en person som förhåller sig mycket fritt till sanningen. Det började symptomatiskt nog redan i samband med Donald Trumps installation, då publiksiffrorna förorsakade liv och kiv.
"Det här var den största publiken som någonsin bevittnat en installation. Punkt!", dundrade pressekreterare Sean Spicer. Sedan fick rådgivare Kellyanne Conway släta över: inte lögn – utan alternativa fakta. Medan Trump själv angriper seriös rapportering som ”fake news”.
Emma Frans ambition är att kommunicera vetenskap på ett underhållande och lustfyllt sätt. Lägg till nyttigt, inför valåret 2018 ger hon tips som hjälper till att avslöja politikernas debattknep.
I sitt tal i Almedalen ifjol sade SD-ledaren Jimmie Åkesson så här:
”Arbetslösheten sjunker, sysselsättningen ökar, tillväxten är hög, exporten ökar ... Allt är på väg åt rätt håll. Känns det så? Det gör inte riktigt det, va?”
Men känsla är inte något särskilt bra verktyg att bedöma verkligheten med. ”Jorden är rund och den snurrar, sägs det. Känns det så? Det gör inte riktigt det, va?” Det vi känner är ju att jorden är platt och står stilla, men vi vet bättre än att argumentera utifrån det.
Emma Frans bok Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams (Volante) kallas en överlevnadsguide i en värld där informationsflödet är större än någonsin och vi själva måste ta ett större ansvar för att reda ut vad som är sant.
Förstår vi vad vi hittar på nätet? Nja.
Och nej, det är inte de unga som har störst problem, visar den färska rapporten Svenskarna och internet: andelen som tror att "det mesta" de ser på nätet är sant växer i takt med ålder, från 34 procent bland 12-15-åringar till minst hälften i åldersgrupperna över 46 år. Och män i högre grad än kvinnor.
Ännu färre inser att tekniken inte är neutral, att både sökmotorer och sociala medier bidrar till att bekräfta användarens bild av världen. Internetkompetens handlar också om att förstå vad som styr vilken information just jag kan googla mig till, att algoritmer bidrar till att den sanningen blir relativ – skräddarsydd utifrån vad nätet vet om mig.
Viktigt för att det påverkar våra val. Från tvättmaskin till politiker.
Informationskriget hotar demokratin. Desinformation sprids för att ändra på samhällsutvecklingen. Eller för att göra någon rik – smarta entreprenörer sprider häpnadsväckande historier för att trafik på nätet betyder pengar.
”Det har blivit mitt jobb att tänka ut vad folk i USA vill läsa. Islam, muslimer – sådant klickar alla på”, sade 25-årige Ivan Stankovic i Makedonien när DN (16/2) avslöjade hans trollfabrik.
På etablerade medier jobbar journalister med att avgöra vad som är relevant, intressant – och sant. På sociala medier måste var och en göra jobbet själv.
På etablerade medier avväger ansvariga utgivare mellan publiceringsskada och allmänintresse. På sociala medier virvlar rykten, fågelfria.
Regissören Ulf Malmroos har nu valt att själv gå ut i etablerade medier för att berätta om hur han hängs ut på Facebook för en påstådd våldtäkt för 25 år sedan, om vidriga kommentarer – och hur det här har förstört hans liv.
Ingen kommer undan kriget mot sanningen. Alla dras med, alla har ett ansvar.
Beredskapenhar varit god tack vare grundskola och seriösa massmedier. Men i ett polariserat och känslostyrt offentligt samtal snedvrids fakta, missuppfattningar bekräftas och åsiktsfriheten perverteras.
Alla har rätt till egna åsikter, men inte till egna fakta.
Viralgranskaren granskar bisarra nätrykten. Som när högerextrema sajter påstod att Sverige förbjudit julbelysning för att inte "uppröra muslimska flyktingar" – fast det var Trafikverket som inte längre lånade ut sina lyktstolpar för att de inte var dimensionerade för lampornas vikt.
Minns också bilden på en äldre kvinna med blåslaget ansikte som snurrade i sociala medier med påståendet att kvinnan blivit "misshandlad och rånad av tre asylinvandrare". När hon i verkligheten hade fallit och skadat sig på sitt boende.
Och det där om pressen på att byta ut korset på flaggan mot en gul halvmåne … Alltså. Bara rodna. Och glöm.
Sociala medier är grymt effektiva, i dubbel bemärkelse:
Pelle twittrar att du anser något du inte tycker. Du korrigerar, men flera av Pelles följare har redan delat och deras följare i sin tur. Folk som nu sprider lögnen känner dig inte ens.
Det går inte att stoppa. Du kan bara ta ett djupt andetag, hämta en kopp kaffe och hoppas att de du bryr dig om behärskar sin källkritik. Och vet att alternativa fakta stavas lögn.
Gå till toppen