Huvudledare

Ledare: Schulz recept bådar illa för EU.

Martin Schulz, SPD, och förbundskansler Angela Merkel, CDU. Ska det trots allt bli en storkoalition?Bild: Gero Breloer
Svenskarna gillar EU. Och inte bara det – unionens popularitet ökar.
Idag säger 56,1 procent att de "i huvudsak" är för det svenska EU-medlemskapet, medan 20,8 är "i huvudsak" emot – 21,6 procent har ingen bestämd åsikt.
Allt enligt SCB, som i november pejlade den svenska EU-opinionen på nytt.
Jämfört med 2012 har andelen som i huvudsak ser fördelar med det svenska medlemskapet ökat med 11,5 procentenheter.
Uppenbarligen är rätt mycket av det Bryssel gör rätt i svenska ögon, uppenbarligen ses värdet i detta samarbete. Men det som är sant idag behöver inte vara sant i morgon.
Inom unionen pågår en dragkamp mellan maximalister och minimalister, mellan företrädare för överstatlighet respektive mellanstatlighet.
En av de tydligaste förespråkarna för den federalistiska linjen är de tyska socialdemokraternas ledare Martin Schulz, som innan han tog över ordförandeklubban i SPD var Europaparlamentets talman.
I ett tal vid SPD:s kongress på torsdagen efterlyste Schulz en ny europeisk konstitution redan till 2025 som förvandlar EU till Europas förenta stater.
De länder som inte vill gå vidare får helt enkelt kliva av, menar han.
Visserligen leder Schulz ett försvagat parti som nyligen gjort ett uselt val. Men hans SPD kan, beroende på hur nästa veckas regeringssamtal med förbundskansler Angela Merkels likaledes försvagade kristdemokrater utvecklar sig, snart vara en del av en storkoalition som styr Tyskland. Som tillsammans med Frankrike är det europeiska samarbetets motor.
I Frankrike sitter en president som också får räknas till maximalisterna. Den vision för EU Emmanuel Macron presenterade för en tid sedan innebär att EU utvidgar sin makt på en rad områden. Den franske presidenten tänker sig ett EU i flera hastigheter, där de medlemsländer som vill utvidga samarbetet på olika områden gör det.
Macron delar alltså lyckligtvis inte Schulz är-ni-inte-med-så-kan-ni-dra-linje. Att lämna EU är dessutom allt annat än enkelt, vilket Storbritanniens utträdesbeslut visar. På fredagsmorgonen meddelades att enighet nåtts på totalt 96 punkter i tre viktiga frågor: vilka rättigheter som ska gälla för EU-medborgare i Storbritannien efter brexit, vad som ska gälla för gränsen mellan Irland och Nordirland och hur de ekonomiska åtagandena ska regleras.
Detta välkomna genombrott innebär trots allt inte mycket mer än att förhandlingarna nu kan komma igång på allvar.
Om det är så komplicerat när en medlem frivilligt lämnar, vad skulle då hända om en handfull länder kastas ut?
Storbritannien, tung företrädare för det minimalistiska lägret, tar ett långt farväl, medan Angela Merkels tid som EU:s obestridliga – och betryggande pragmatiska – politiska ledarfigur närmar sig slutet.
Risken är att Schulzlägret, uppbackade av maximalisterna i parlamentet och kommissionen, flyttar fram sina positioner och att den viktiga maktbalansen mellan Frankrike och Tyskland rubbas till fransk fördel. Att federalismen ökar.
Det vore olyckligt.
Schulz är värd en eloge för sitt klarspråk. Som en varning. Inte mycket talar för att hans dröm delas av särskilt många EU-medborgare.
Gå till toppen