Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Carolina Söderholm: Konstcheferna samtalade medan de berörda konstnärerna bojkottade

Under måndagen debatterades #metoo inom konstvärlden på Moderna museet i Malmö på en tid som var dålig för många verksamma konstnärer.Bild: Johan Pihlemark
Medan cheferna vid Malmös tunga konstinstitutioner i måndags eftermiddag tog plats i soffvärmen på Moderna museet Malmö, stannade konstlivets #metoo-rörelse i kylan utanför, i protest mot att konstnärer saknades i debattpanelen. Med uppropet #konstnärligfrihet har en skrämmande mängd berättelser om sexuella trakasserier och övergrepp blivit synliga i en konstvärld präglad av osäkra arbetsförhållanden. Det handlar om tafsande och våldtäkter men också om ett systematiskt raserande av kvinnliga konstnärers självkänsla.
"Du kan aldrig bli en riktig konstnär för du har ingen kuk", som en student fick höra av sin konsthögskoleprofessor. Uttalandet ekar av det sena 1800-talets kvinnoförakt, då nationalikonen Carl Larsson ville porta kvinnor från konstskolorna: "Kvinnor ska inte konkurrera - utan stå på piedestal". Kvar finns inte bara vanföreställningen om det manliga geniet och den kvinnliga musan, utan även rädslan för konkurrens.
Desto mer olyckligt att måndagens viktiga samtal hastats fram till en tidpunkt då alltför många saknade möjlighet att delta. Likväl, det här är bara början.
De frånvarande konstnärsrösterna blottade frågans känslighet. Urkraften hos #metoo växer ur vittnesmålens samlade tyngd, där delandet av erfarenheter har gjort det personliga politiskt. För att, som inbjudan var, moderera debatten krävs att enskilda tar klivet från systerskapets gemenskap ut i det offentliga. Uppropet vittnar om att priset ofta varit högt för den som höjt rösten.
Så där satt nu cheferna med sina oklanderliga policydokument, uppriktigt bedrövade över vidden av den utsatthet som blottats. Alla överens om att självkritiskt arbeta för att bryta tystnadskulturen. Men de flesta övergrepp sker bortom de stora institutionernas väggar. Att upprätthålla nolltolerans mot sexuella trakasserier är allas ansvar, och kräver mod av var och en. Inte minst inom den konstvärld där individen ofta står ensam.
Gå till toppen