Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Tystnaden om antisemitismen är öronbedövande

I helgen hölls flera demonstrationer med anledning av president Donald Trumps beslut att flytta USA:s ambassad till Jerusalem. På bilden ett demonstrationståg i Stockholm.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Återigen skriks det antisemitiska slagord i Sverige när så kallade propalestinska manifestationer drar genom gatorna.
Läs mer: Brandattack mot synagogan i Göteborg
Det är bra, till och med mycket lovvärt att imamen Meher Eldoswky slår fast att ”de som skrek att de ville döda judar inte representerar oss muslimer”. Problemet ligger dock inte i att några få skriker "döda judarna". Problemet ligger i att de andra hundratals inte slänger ut dessa antisemiter ur demonstrationståget och överlämnar dem till polisen.
Läs mer: Rabbinen och imamen möttes i synagogan i Malmö – och fördömde judehatet
Problemet är att statsmakten och samhället - och däri ingår alla som just nu bor i Sverige - låter bli att ingripa mot antisemitism närhelst den dyker upp. På gatorna, i demonstrationstågen, på partimötena, i klassrummen och på arbetsplatserna.
Antisemitism är rasism riktad mot en särskild etnisk grupp - judarna. På motsvarande sätt är antiziganism rasism riktad mot romer. Bara för att nämna ett par exempel.
Läs mer: Hoten är skrämmande, på sikt vågar vi inte visa vilka vi är
Tyvärr verkar ovannämnda former av rasism vara accepterade i en avsevärt större omfattning än rasism riktad mot andra etniska grupper. Att så är fallet bland nazisterna är inte märkligt. Att denna acceptans finns bland socialdemokrater och vänsterfolk är betydligt allvarligare eftersom dessa grupper beskriver sig själva som klart antirasistiska. Att den inte är ovanlig bland muslimer med rötter i Mellanöstern kan inte förnekas – inte ens av Meher Eldoswky.
De senaste dagarnas demonstrationer utlöstes uppenbarligen av den amerikanska presidenten Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Det som slår mig är att man under demonstrationerna hotat att döda judar, men inte att döda amerikaner. Att man satt eld på en israelisk flagga, men inte på en amerikansk. Att man fördömt vissa arabiska ledare, men marscherat endast mot Israels och USAs ambassader.
Läs mer: Unga judinnor i Malmö trotsar rädslan
De senaste årens krig i Mellanöstern - och då menar jag inte krigshandlingar där Israel varit involverat - har skördat tusentals offer: muslimer, yazidier, kristna, kopter, kurder. Jag har knappast sett någon demonstration genomförd av den arabiska/muslimska minoriteterna i Malmö, Göteborg eller Stockholm i solidaritet med dessa krigets offer. Inte ett enda skrik ”Död åt araberna” eller ”Död åt Assad”.
Bara i Malmö bor tusentals muslimer med bakgrund i Mellanöstern. Tystnaden är öronbedövande.
Läs mer: Palestinier protesterar mot Trump – och fördömer judehatet i Malmö
Läs mer: Synagogan i Göteborg kärleksbombas
Till sist låt mig bara ställa ett par enkla frågor.
Har någon hört ropet ”Vi ska döda araber” under någon svensk demonstration till stöd för Israels rätt att existera? På hebreiska? På svenska? På engelska? På arabiska? På något annat språk?
Har någon hört någon rabbin kalla araberna för ”apornas och svinens avkommor”?
En imam anställd vid en av de mest välbesökta moskéerna i Helsingborg kallade nyligen judarna för ”apornas och svinens avkommor”. Han har sin anställning kvar. Tystnaden är öronbedövande.

Henryk Rozenberg

Läs mer: Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Läs alla artiklar om: Antisemitism i Sverige
Gå till toppen