Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Henrik Bredberg: Få Bucht med fiskets egoism.

Ett av många bevis för tjuvfiske av ål.Bild: Kustbevakning
Sveriges landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) har inte haft någon rolig vecka.
Dels har Bucht fått frågor i medier om sina torftiga språkkunskaper. Regeringen har betalat hundratusentals kronor till en konsult som hjälpt ministern med ”verksamhetsanpassad engelska”.
Dels har han som fiskeminister varit i Bryssel och under flera dygn manglat fram ett EU-avtal om olika fiskarters framtid.
Sven-Erik Bucht hoppar inte jämfota av glädje över kompromissen. Inte den utrotningshotade ålen heller.
”Sverige är oerhört kritiskt till att alla inte tar sitt ansvar”, säger Bucht och syftar på EU-beslutet. Det slutade med ett förbud mot fiske av blankål i Östersjön, Nordsjön och Atlanten under en valfri tremånadersperiod mellan september och januari. Sverige drev linjen att stoppet skulle gälla i alla EU:s vatten, även Medelhavet, och omfatta också glasål, alltså ålyngel.
Så typiskt att nånannanismen frodas. Alltid någon annan som ska bära bördan.
Betyder det att det bara är Sverige som vill ålens väl?
Vilket skämt. Buchts och Sveriges budskap var dubbelt. Både att ålfiskestoppet skulle gälla i alla EU-vatten och att svenska ålfiskare skulle undantas. Det sistnämnda krävde alliansen och SD, en majoritet i EU-nämnden.
”Det var en i princip omöjlig uppgift att driva en sådan linje. Jag fick inte ens några kommentarer på det”, rapporterar fiskeministern från EU-mötet.
Inte så konstigt. Den svenska linjen var obegriplig. Om det enbart berodde på Sveriges hycklande politik eller även på minister Buchts språkkunskaper, det bör nog vara osagt.
Det enda raka är att minimera alla aktiviteter kring ålen. Ett totalförbud. Låta den växa till sig. Precis som torsken borde få.
Innan nånannanismen skördat allt liv i havet.
Gå till toppen