Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Rakel Chukri: Efter de antisemitiska attackerna krävs insatser på bred front

Det är en historiens konstant och skamfläck, att judar förvandlas till måltavlor. Den senaste veckan är inget undantag.

Synagogan i Göteborg kärleksbombades efter lördagskvällens attack. Blommor och pappershjärtan sattes upp på grindarna till byggnaden.Bild: Nora Lorek/ TT
I lördags passerade jag synagogan på Krystalgade i Köpenhamn. Mina tankar gick till Dan Uzan som sköts ihjäl för snart tre år sedan när han vaktade en fest i församlingshemmet.
Några dagar senare skrev den danske journalisten Martin Krasnik på kultursidan: ”Dan Uzans död är historien om ett förebådat mord. Ett mord som den judiska församlingen hade fruktat – och varnat för i åratal.”
Krasniks hårda ord hade täckning. Dan Uzan var en av många som ställde upp som frivillig, civil säkerhetsvakt eftersom församlingen – trots hotbilden – inte fick tillräckligt stöd från samhället. Inte minst den ödesdigra februarinatten 2015 borde myndigheterna ha säkrat synagogan eftersom gärningsmannen Omar Abdel Hamid El-Hussein några timmar tidigare skjutit mot Krudttønden där bland annat Lars Vilks befann sig. Men Köpenhamns församling tvingades själva bära de tunga säkerhetskostnaderna, såväl i pengar som människor. Så ser det ut för många judiska församlingar runt om i Europa – deras medlemmar tvingas inkorporera rädslan i sina liv tills den blir en del av vardagen.
Lördagens vansinnesdåd i Göteborg är bara ett av många tragiska exempel. Ett tiotal maskerade personer attackerade synagogan med molotovcocktails. I församlingshuset fick ungdomarna, som samlats till fest, gömma sig i panik. Det hade kunnat sluta ännu värre, om det inte hade börjat regna kraftigt. Precis som det var ren tur att Köpenhamnsterroristen inte lyckades ta sig in till festen och mörda fler personer.
Det är en historiens konstant och skamfläck, att judar förvandlas till måltavlor. Den senaste veckan är inget undantag. I fredags ropades ”vi ska skjuta judarna” under en manifestation på Möllevångstorget i Malmö. Demonstranterna protesterade mot Trumps Jerusalembeslut, men det var sina judiska bröder och systrar som de hotade. På öppen gata. Och några dagar senare hittades brandbomber utanför Judiska kapellet i Malmö.
Det har sagts otaliga gånger: Det finns inga ursäkter för antisemitiska attacker. I en demokrati värd namnet ska man kunna bära judiska, muslimska eller kristna symboler utan att vara rädd.
Ord räcker dock inte. Två stora uppgifter återstår. Den ena handlar om fysisk säkerhet. Malmöpolisen har i veckan utökat bevakningen av platser som kan attackeras – den judiska förskolan, synagogan, etcetera – men det är en kortsiktig satsning. Den hjälper inte judiska ungdomar som inte vågar bära davidsstjärnor runt halsen i skolorna.
Den andra uppgiften handlar därför om att på bred front vaccinera mot antisemitismen. Och då måste man ha en uppdaterad bild av hur hatet ser ut idag. Det spänner från Ungerns och altright-högerns konspirationsteorier om George Soros till stater i Mellanöstern som utmålar judar som omänniskor. I Expressen Kultur skriver Somar Al Naher, som växt upp i Damaskus, att det knappast är förvånande att en av männen som häktats i Göteborg, för lördagens attack, har syriskt medborgarskap. Hon beskriver hur den syriska regimen i ett halvt sekel har hjärntvättat sina medborgare om att allt är judarnas fel. Diktaturen har ”ursäktat massövervakning, tortyr och kontroll av sina egna medborgare” med att peka ut Israel som ett existentiellt hot.
Insatser behövs på bred front. I skolor, i public service och – kanske viktigast av allt – i civilsamhället. I tisdags beskrev Aldo Iskra hur stiftelsen Open Skåne försöker gå i täten med ett judiskt-muslimsk partnerskap. Efter såväl antisemitiska som islamofoba dåd har religiösa ledare hört av sig till sina respektive kollegor för att visa sin solidaritet. För historien lär oss att ingen grupp kan känna sig säker när en minoritet attackeras.
På lördag, 16/12, anordnas en kippavandring i Malmö. Samling utanför synagogan kl 12.30. På Stortorget blir det sedan tal av bland annat kulturministern Alice Bah Kuhnke och Svante Weyler, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism.
Läs alla artiklar om: Antisemitism i Sverige
Gå till toppen