Strax har ännu en termin gått då alla elever inte har fått det stöd de behöver – och har rätt till – för att klara grundskolan.

I våras gick nästan 19 000 elever ut nian utan att vara behöriga till gymnasieskolan. Det motsvarar 17,5 procent, eller nästan en av fem.

Den nya undersökningen Som lärare ska man trolla med knäna, som Lärarnas riksförbund har gjort, visar att åtta av tio högstadielärare känner till elever som behöver särskilt stöd men som inte får det.

Att elever som är i behov av särskilt stöd inte får det beror ofta på att skolan saknar ekonomiska resurser eller på att det inte finns speciallärare. Vår undersökning visar att på många skolor får elever därför bara så kallade extra anpassningar av undervisningen. Det kan till exempel innebära extra lättlästa texter, viss hjälp från läraren för elevens planering av skolarbetet. Särskilt stöd innebär till skillnad från detta att enskild hjälp ges av speciallärare. Väldigt många elever behöver det senare, men får det inte, enligt vår undersökning.

Istället för att underlätta för lärarna har resultatet av skollagsförändringen paradoxalt blivit att det är svårare för eleverna att få särskilt stöd. Det var inte tanken!

Idag tar det alltför lång tid innan de elever som behöver hjälp får det. Dessutom är klasserna stora, eleverna har flera olika stödbehov och resurserna är för små.

Många lärare reagerar också mot att utåtagerande elever får alla stödresurser som finns på skolorna och att övriga elever som behöver hjälp får det först efter flera år, när det är alldeles för sent.

SCB:s prognoser som presenterades i veckan visar att det år 2035 kommer saknas 79 000 lärare.

Bristen på speciallärare fortsätter att vara stor om inget görs. Idag säger nio av tio arbetsgivare i SCB:s Arbetskraftsbarometer att det är brist på specialpedagoger och speciallärare. Bland utbildade speciallärare väntas mycket stora pensionsavgångar fram till 2035. Av dem som arbetar som speciallärare idag är 85 procent 45 år eller äldre.

Tre förändringar måste genomföras så snart som möjligt för att alla elever i Sverige ska få den hjälp de behöver.

1. Särskilda lärare.

Särskilt stöd kräver ofta särskilda lärare. Avsatt tid i en lugn och avskild miljö med en lärare med rätt kompetens räcker mycket långt för att få många elever att ta stora kunskapskliv. Elever i behov av stöd måste få det tidigt i grundskolan. De får inte fastna i en utredningsbyråkrati och därmed gå miste om den hjälp de så väl behöver.

Lärarnas riksförbunds nya undersökning visar att speciallärare är en svår grupp att rekrytera. Idag finns det knappt 6 000 tjänstgörande speciallärare. Till 2025 måste de vara minst 10 000 för att täcka behovet. Det måste löna sig bättre än idag att vidareutbilda sig. Till exempel måste fler lärare kunna arbeta på halvtid och vidareutbilda sig på halvtid med full lön.

2. Lärare måste kunna bestämma att elever ska få särskilt stöd.

Lärare bör få en ”förskrivningsrätt”, så att de elever som behöver särskilt stöd får det snabbare och enklare.

3. De skolor som behöver det måste få ökade resurser.

Skolkommissionens förslag om ytterligare sex miljarder kronor till skolans undervisning och elevhälsa, viktad efter skolornas elevsammansättning, måste genomföras. Satsningen är så betydelsefull att den bör kunna genomföras i bred enighet mellan riksdagens partier.

Det måste få kosta att ge elever den skolgång de har rätt till.