Tjugofyra välslipade knivar hänger på rad i köket där Julie för natten huserar ensam adelsfröken. Säckar med lök ligger inknölade under en av de rostfria arbetsbänkarna och högt ovan staplarna med kastruller hänger en vakande måne, full även den. Något nyktert drama är det ju inte fråga om här. När betjänten Jean i Strindbergs pjäs gör entré sätter första repliken tonen för hela pjäsen: ”Ikväll är Julie galen igen, komplett galen”. Orden är ett stigma för den kvinnofigur som först framställs som psykiskt tvivelaktig, därefter som opålitlig och slug. Innan hon krossas totalt hinner hon dessutom supa sig berusad, få kraftigt ångestpåslag och bli svag i anden av bristen på sömn.