Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: En skolkris som fortplantar sig.

Vid årsskiftet blir Malmö högskola universitet.Bild: Sandra Henningsson
Malmö högskola har tagit ner skylten. Och satt upp en ny. På den står det "universitet".
Med namn- och statusbytet vid årsskiftet följer extra glans. Att vara universitet är finare, en kvalitetsstämpel.
Välförtjänt? Om den saken tvista de lärde.
I mitten av 1990-talet inleddes en kraftig utbyggnad av den högre utbildningen. Främst genom att befintliga högskolor byggdes ut och nya tillkom. Mellan 1994 och 2013 ökade antalet helårsstudenter vid svenska universitet och högskolor med 31 procent: från 228 000 till 298 500.
Malmö högskola kan tjäna som symbol för denna expansion. Den började med drygt 5 000 studenter 1998 och har idag 24 000.
De socialdemokratiska regeringar som drev igenom utbyggnaden hade som mål att 50 procent av varje årskull skulle ta en högskoleexamen. Dit är det en bit kvar. De senaste tio åren har mellan 43 och 45 procent av alla 24-åringar påbörjat högskolestudier.
I en debattartikel i fredagens Svenska Dagbladet (15/12) utnämner Svenskt Näringslivs Tobias Krantz och Mikaela Almerud högskolan till en "ny utbildningspolitisk krisbransch".
Orsakerna är flera men på åtminstone ett sätt är krisen närmast ofrånkomlig. Grundskolans problem blir – om de inte åtgärdas – förr eller senare gymnasiets, vars problem förr eller senare blir högskolans. Kvalitet i utbildningskedjans slutled blir svår att upprätthålla när den, som länge varit fallet, sjunker i tidigare led. I alla fall så länge ambitionen är att fler och fler – inte färre och färre – ska genomgå högre utbildning.
Gå till toppen