Regissören och manusförfattaren Kjell Grede har avlidit. Grede led en längre tid av lungsjukdomen kol. – Han var en kämpe och ville inte lämna livet, säger hustrun Anita Grede till TT.
– Han har ju varit sjuk i flera år. Det var inte så att det var en överraskning. Har man så allvarlig kol vet man inte hur länge hjärtat orkar. Man får kämpa så otroligt, säger hon.
Den sista tiden satt Kjell Grede i rullstol och hade svåra problem med synen, berättar Anita Grede. Men trots den allvarliga lungsjukdomen bodde Kjell Grede hemma.
– Det i sig är otroligt att se, men också otroligt smärtsamt, säger Anita Grede.
– Vad jag tänker på mest är "oj, vad tyst det blir i huset". Det finns ingen som varit en bättre samtalspartner, fortsätter hon.
I nästan sju år kämpade Kjell Grede mot sjukdomen.
– Man kan säga det att han älskade sin pipa alldeles för länge. Alla vet att man kan få kol om man röker men man tror ju inte att det ska drabba en själv. Du kan ju nästan inte se en bild från tidigare på Kjell där han inte har sin pipa i munnen, säger Anita Grede.
Kjell Grede arbetade som lärare och journalist innan han filmdebuterade som manusförfattare 1961 med dramat "Karneval". Slog igenom gjorde han med filmen "Hugo och Josefin" 1967, baserad på boken med samma titel av Maria Gripe.
Därefter följde kända filmer som "Harry Munter", "Hip hip hurra!" och "God afton, herr Wallenberg". För sina verk har Grede belönats med fyra Guldbaggar.
Filmrecensenten Gunnar Rehlin minns särskilt "Harry Munter".
– Det fanns en sådan trolsk stämning över "Harry Munter", den var väldigt egensinnig för sin tid. Det finns bilder jag fortfarande kommer ihåg ur den, hur den här killen kommer gående på styltor i dimma i en sjö – sådana fantastiska bilder. Fast jag inte sett den på många år kommer jag ihåg dem, säger han.
Gredes filmer beskrivs ofta ha en "ångande livslust", något som Anita Grede håller med om.
– Trots att han var så jättesjuk ville han leva. Han gillade att leva. Han var en kämpe och ville inte lämna livet, säger hon.
I mitten av 70-talet regisserade Grede tv-serien "En dåres försvarstal" på förslag av Ingmar Bergman. Serien baseras på August Strindbergs självbiografiska äktenskapsroman. Samarbetet med Bergman fortsatte efter det när han regisserade filmen "Min älskade" som producerades av Bergman.
Han var rektor för Dramatiska institutet 1992–2001.
– En rektor kan betyda mycket för en skola och jag tror att han gjorde det. I och med att han var där så pass många år hade han på det sättet en viktig betydelse för filmskapare, regissörer och producenter som gick där då, säger Gunnar Rehlin.
Mellan 1960 och 1973 var Grede gift med skådespelaren Bibi Andersson.
Kjell Grede blev 81 år gammal.
FaktaKjell Grede
Kjell Birger Grede föddes i Bromma i Stockholm den 12 augusti 1936.
Innan hans filmkarriär tog fart arbetade han bland annat som lärare, journalist, författare och konstnär.
1961 debuterade han som manusförfattare med relationsdramat "Karneval".
Sitt genombrott fick han med filmen "Hugo och Josefin" från 1967. Filmen bygger på boken med samma namn skriven av Maria Gripe och Grede både regisserade och skrev manus.
Trots flera nomineringar har Grede inte vunnit några betydande internationella priser. Däremot har han prisats hemma i Sverige med bland annat flera Guldbaggar och kritikerpriser.
Kjell Grede satt med i 1968 års filmutredning. Åren 1973–1975 var han konstnärlig ledare för Stiftelsen filmverkstan, mellan 1992 och 2001 var han rektor för Dramatiska Institutet, därefter adjungerad professor fram till 2003. År 2002 blev han gästprofessor inom området medieteknik vid Blekinge tekniska högskola.
Filmer i urval: "Hugo och Josefin" (1967), "Harry Munter" (1969), "August Strindberg ett liv" (1985), "Hip hip hurra" (1987), "God afton, herr Wallenberg" (1990), "Kommer du med mig då" (2003).
Kjell Grede var gift med skådespelaren Bibi Andersson 1960–1973.
1975 gifte han sig med textilkonstnären Anita Holmberg.
Han efterlämnar fyra vuxna barn.
Källor: Svensk filmdatabas, ne.se.
