Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Call me by your name: Gripande och sensuell kärleksfilm

Timothée Chalament i "Call me by your name", en homosexuell kärlekshistoria som utspelas 1983. Filmen är en av favoriterna inför Oscarsgalan.Bild: UIP

Call me by your name

BIO. DRAMA. USA/Italien, 2017. Regi: Luca Guadagnino. Med: Timothée Chalament, Armie Hammer, Michael Stuhlbarg, Amira Casar, Esther Garrel. Barntillåten. Längd: 2.12.

Det är omöjligt att inte sugas in i den sensuella värld som regissören Luca Guadagnino skapar runt sjuttonårige Elio (Timothée Chalamet) och hans amerikanskitalienska, judiska föräldrar i det stora, vackra huset i norra Italien en sommar i början på 1980-talet. Dit kommer den knappt tio år äldre amerikanen Oliver (Armie Hammer) för att assistera Elios far, professor Perlman (Michael Shuhlbarg), i hans forskning kring antiken, grekernas såväl som romarnas. Vältränade Oliver, ständigt i shorts, ser för övrigt mest ut som en av dess gudar.
Den lite rastlöse, musikaliske Elio ägnar sig åt transkribering av Arnold Schönbergs verk och gör variationer på pianot av Bach-kompositioner men mest hänger han omkring, har en till intet förpliktigad förälskelse i en grannflicka, solar och spanar in den världsvane, lite hemlighetsfulle Oliver. Begäret mellan de båda männen växer och bultar under ytan allt eftersom dagarna går och de dricker färskpressad aprikossaft, intar överdådiga måltider och kastar sig ut i en mörk, metaforrik, undangömd insjö.
Luca Guadagnino har ett osvikligt öga för den smaksäkra intellektuella överklassens livsstil. Det framgick tydligt redan i de tidigare filmerna ”Kärlek på italienska” och ”A bigger splash”. Men om det i dem fanns ett drag av cynism i synen på några av rollgestalterna är det här ett drama berättat med stor ömhet och omsorg om samtliga individer samt varenda liten detalj i bildkompositionen.
Elios hem är kosmopolitiskt. Här växlas obehindrat mellan engelska, italienska, franska och tyska. Så mycket arbete utförs aldrig i den dallrande värmen bortsett från undersökningen av ett antikt fynd på botten av en sjö. När mansstatyn bärgas blir den ytterligare ett erotiskt tecken i känslosvallet mellan Elio och Oliver.
Filmen baseras på en roman från 2007 med samma titel av André Aciman och filmaren James Ivory har skrivit manus. Det är lätt att referera främst till den senares filmatisering av E M Forsters ”Maurice” och dess homosexuella kärlekshistoria. Men även filmer som ”Ett rum med utsikt” och ”Howards end” gör sig påminda.
”Call me by your name” är i grunden en klassisk coming of age-berättelse med vad det kan innebära av förväntningar, rädsla, extas, men också besvikelse och sorg. Den unge Timothée Chalamet förkroppsligar allt detta i en helt briljant intagande rolltolkning. Mot slutet finns en gripande scen, då han fylld av förtvivlan ringer sin mamma (Amira Casar) och ber att bli hämtad i bil. Här gestaltas verkligen det svåra i att gå från barndomen in i vuxenvärlden.
Skådespeleriet är högklassigt. Michael Stuhlbarg har en påtagligt intensiv närvaro framför kameran. I finalen delar hans rollfigur med sig av sin livsvisdom till sonen. Det kan tyckas övertydligt men är ändå en ovanligt vacker och kärleksfull bekännelse från far till son.
Läs mer:Oscarsfavorit om gränslös kärlek
Läs alla artiklar om: Filmfredag 22 december
Gå till toppen