Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Idag planeras och byggs alltför många hus nära havet.”

Det skriver forskare vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, och Statens geotekniska institut, SGI.

Stormen Svens härjningar. I Sverige har flera stormar, till exempel Sven 2013, Gorm 2015 och Urd 2016, orsakat stora översvämningar, erosion och underminering av mark, skriver artikelförfattarna.Bild: Emil Langvad
Mätningar runt om i världen visar att havsytan stiger allt snabbare och det står klart att klimatförändringar är orsaken.
Hur snabbt och hur mycket havet kommer att stiga är osäkert men stora förändringar är att vänta och den globala havsnivån fortsätter att höjas långt efter år 2100.
Effekterna av havshöjningenkommer att beröra alla som bor och verkar nära kusten. All samhällsplanering behöver därför utgå från ständigt stigande havsnivåer under överskådlig framtid.
Trots detta används alltmer mark nära vattnet och strandnära tomter exploateras i många utsatta kommuner. Det är alltför vanligt att kortsiktiga ekonomiska intressen går före säkerhet och hållbar samhällsplanering också i Sverige.
Den idag vanliga lösningen för att skydda samhällen mot översvämningar i Sverige är hårda konstruktioner, som olika typer av vallar och barriärer. Vallar uppfattas som säkra och lockar därmed till sig fler bostäder och fler företag. Skulle en vall brista blir därför konsekvenserna katastrofala,något som var tydligt efter stormarna i Nordamerika, Karibien och Europa;Katrina (2005), Xynthia (2010) och Harvey (2017).
I Sverige har flera stormar, till exempel Sven 2013, Gorm 2015 och Urd 2016, orsakat stora översvämningar, erosion och underminering av mark. Problemet är dessutom att vattnet kan komma från flera håll samtidigt och stängas in innanför en vall. Ett exempel är när det stormar till havs och det regnar eller snöar kraftigt på land.
I år har KTHoch Statens geotekniska institut, SGI, inlett ett forskningsprojekt, Sea-rims, som studerar hur samhället kan hantera stigande havsnivåer på ett bättre sätt för miljö, samhälle och människor. Projektets slutliga resultat kan inte presenteras förrän om några år, men vi vill redan nu peka på tre grundläggande principer för en långsiktigt hållbar anpassning till höjda vattennivåer:
* Flexibel planering. Hur snabbt och hur mycket havsnivån ökar är osäkert. Istället för att basera samhällsplaneringen på en förmodad övre gräns, till exempel en meter, bör en mer flexibel planering användas som tar hänsyn till riskerna för de verksamheter som drabbas och vilka olika konsekvenser det blir.
* Minskad sårbarhet. Nya bostadsområden och viktig infrastruktur, till exempel sjukhus och vägar, som kan tänkas finnas kvar i hundra år eller mer bör placeras i säkra områden, längre bort från vattnet. Områden nära vattnet bör reserveras för andra samhällsfunktioner där översvämning och erosion inte orsakar allvarliga problem, till exempel parker och cykelstråk. När ett område väl har börjat användas är det både kostsamt och tekniskt svårt att skydda det som byggts där eller att återställa marken.
* Bevarande eller återskapande av naturliga buffertar. Konstruerade så kallade hårda skydd, som till exempel stenar, kan göra att träd och växter som skapar buffertzoner mot översvämning och erosion försvinner. Genom befintliga stränder och naturliga skydd gynnas den biologiska mångfalden ochden ekologiska balansen mellan hav och land. Naturliga buffertar, strandskydd, blir en tillgång för människor genom att de fungerar som naturområden där man fritt kan ströva kring.
Flera kommuner och myndigheter i Sverige utgår från de principer vi förespråkar. Runt om i landet pågår ett omfattande klimatanpassningsarbete. Riktlinjer och rekommendationer om hur samhället ska planera för stigande havsnivåer utformas. Plan- och bygglagen slår också fast att bebyggelse ska ske på lämplig mark.
Trots det exploateras strandnära tomter i många kommuner där det redan nu svämmar över vid stormar och häftiga regn. Att flera stora och mellanstora städer väljer att bygga ”sjöstäder” på lågt liggande områden kan leda till att exempelvis hus, sjukhus, skolor, vägar och andra samhällsviktiga funktioner översvämmas i framtiden. Dessutom stödjer en del kommuner en omvandling av sommarhus vid vattnet till året runt-boenden, något som ökar kostnaderna vid en eventuell förflyttning på grund av översvämning och bidrar till att öka faran för att både människor och byggnader skadas. Såväl lokala, regionala, nationella som privata aktörer, måste ta ett långsiktigt ansvar för att Sverige ska kunna bygga hållbart i landets kustområden.
Ju oftare ett område drabbas av skador genom översvämning och erosion, desto svårare kan det med tiden bli för människor att få egendom försäkrad. På sikt kan det även försvåra möjligheten till belåning av fastigheter i riskområden. Flera försäkringsbolag har börjat vakna och arbetar aktivt med att fastighetsägare ska förebygga skador.
Idag planeras och byggs alltför många hus nära havet. Sverige har gott om säker mark, men all mark vid kusten är inte lämplig för bebyggelse.
Anette Björlin
strateg klimatanpassning, Statens geotekniska institut, SGI
Per Danielsson
nationell samordnare stranderosion, SGI
Karin Edvardsson Björnberg
docent, Kungliga Tekniska högskolan, KTH
Gunnel Göransson
teknologie doktor, SGI
Niklas Möller
docent, KTH
Lisa Van Well
forskare, SGI
Anna Wedin
doktorand, KTH
Per Wikman Svahn
forskare, KTH
Läs mer:"Fjolårets översvämning var en tydlig signal om att alla behöver ta klimatanpassningen på allvar och att det krävs samordning."
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen