Kultur

Wonder wheel: Kate Winslet snurrar lyckohjulet

I Woody Allens "Wonder wheel" spelar Kate Winslet en servitris på 1950-talets Coney Island som förälskar sig i en badvakt (Justin Timberlake).Bild: Jessica Miglio

Wonder wheel

BIO. DRAMA. USA, 2017. Regi: Woody Allen. Med: Kate Winslet, James Belushi, Justin Timberlake, Juno Temple. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.41.

Den 82-årige Woody Allen har, i princip, regisserat en långfilm om året sedan tidigt 1970-tal. Ingen nutida amerikansk filmare kommer i närheten av en sådan produktivitet, eller ett sådant förtroende från finansiärerna och biopubliken.
Det höga tempot märks också. Andelen mellanfilmer i Woodys cv är ansenlig, och själv brukar han säga att han inte jobbar med kvalitet utan kvantitet. Han hoppas på att han då och då, med var fjärde film ungefär, få till något alldeles extra.
"Wonder wheel" kanske inte riktigt är den filmen, men ändå en ljusglimt efter en radda magplask ("Magic in the moonlight", tv-serien "Crisis in six scenes") och lättglömda bagateller ("Irrational man", "Café Society"). Det är helt klart hans bästa film sedan "Blue Jasmine" (2013), och tematiskt har de vissa likheter.
Precis som "Blue Jasmine", som gav Cate Blanchett en Oscar, är "Wonder wheel" ett drama om en medelålders kvinna i kris. Kate Winslet gestaltar servitrisen Ginny på 1950-talets Coney Island, badplatsen i New York. Det är ett glättigt låtsasland av karuseller, sockervadd och lyckohjul vilket än mer understryker Ginnys grå tillvaro. Hon är en före detta skådespelare som närmar sig 40, och som fastnat i ett trist jobb och ett trist äktenskap med tivoliarbetaren Humpty (James Belushi). Tillsammans tar de hand om Ginnys son från ett tidigare äktenskap, en liten rödhårig illbatting med anlag för pyromani (han är en av de få komiska inslagen i ett för övrigt gravallvarligt drama).
Så gör två personer entré och ställer allt på ända. En charmig badvakt med författarambitioner (Justin Timberlake) som börjar uppvakta Ginny. Och Humptys vuxna dotter Carolina (Juno Temple) som är på flykt från maffian.
Nostalgi, gangstrar och en otrohetsaffär – ingredienserna känns igen från många av Woodys filmer. Men formmässigt går inte regissören på autopilot: här finns ett medvetet, teatralt anslag – en förhöjning som understryks av mästerfotografen Vittorio Storaros färgsprakande, stiliserade bilder som badar i kvällssol. Och Winslet storspelar i rollen som en kvinna som långsamt tappar greppet.
Timberlake agerar berättare, och kanske är det så att historien bara utspelas i badvaktens huvud. Men Woody Allen slarvar efterhand bort denna intressanta metatråd. Sådant hafs har tyvärr blivit allt vanligare i regissörens filmer.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 22 december
Gå till toppen