Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

24. ”Här kommer man hem och är schnäll och möts av en genuschteoretiker”

När han kom hem var han på snusen. Han parkerade renarna, knäppte upp den röda tjänste­rocken och stegade in.
”Ho, ho ho! Finns det några rara gummor här?”
Han höll fram den slaka säcken.
”Titta”, sa han.
På botten låg två clementiner och ett kladdigt fikon med päls. Tussen såg ut att bestå av katthår.
”Du skulle ha varit hemma till midnattsmässan”, sa jag.
”Vassego, frukt och godisch, här kommer man hem och är schnäll”, sa han.
Jag låtsades inte höra.
”Säga vad man vill, men du har en schnäll gubbe. Nu tycker jag att han förtjänat lite juldoppa”.
Han böjde sig fram mot mig. Man kunde ha griljerat en julskinka över andedräkten.
Bild: Britt-Mari Olsson
”Sannerligen inte”, sa jag. ”Jag står hela året och rör i gröten och lackar klappar och packar säckar. Och så drullar du runt en enda kväll om året och hohoar och blir beundrad och kolkar bjudglögg och sen kommer du hem och väntar dig att man ska bli hänryckt av ett litet kladdigt fikon (ja det är det i säcken jag syftar på). Glöm det, Santa!”
”Här kommer man hem och är schnäll, sa han igen, och så möts man av en genuschteoretiker. Fy fan. Nu går jag igen.”
Då kände jag att det inte skulle bli någon riktig jul utan Tomten.
”Gröten är fortfarande varm”, sa jag.
”Äh, muttrade han med tjock röst. ”Skit i busen. Låt honom gå i fördärvet.”
Men jag tryckte ner honom vid grötfatet. ”Jag har lagt i russin”, sa jag.
Är detta en historia om medberoende? Nej, säger jag, den handlar om nåden.
Tomtemor
(fritt efter Lars Ahlins novell "Kommer hem och är snäll"
Gå till toppen