Lund

Debattinlägg: ”Nutidens utmaningar kan inte lösas av enskilda länder, forskargrupper eller vetenskapsområden.”

Frågan är vad högskolor och universitet ska lära studenterna i denna ovisshetens tidsålder. Det skriver Sylvia Schwaag Serger som efter nyår blir prorektor, ställföreträdande rektor, vid Lunds universitet.

Arrival Day. Internationella studenter tas emot på Lunds Central av faddrar från stadens universitet.Bild: Ingemar D Kristiansen
En del forskare pratar om att en ”kopernikansk revolution” är på gång när det gäller forskningspolitik,alltså ett skifte liknande det som skedde när Nicolaus Kopernikus på 1500-talet upptäckte att universum inte kretsar runt jorden.
Dagens banbrytande forskning följer sällan de klassiska ämnesindelningar som finns inom universitetsvärlden. För att hantera vår tids utmaningar, ovisshet och förändringar behöver institutioner och organisationer hitta nya sätt att arbeta, experimentera och samspela med det omgivande samhället – lokalt, nationellt och globalt.
En ökande förändringstakt kräver att nya lösningar och arbetsmodeller snabbt kan testas och genomföras, och att människor vågar arbeta mer enligt learning by doing. Allt detta gäller inte minst inom den akademiska världen.
Ekonomer och sociologer har länge sagt att vi lever i ovisshetens tidsålder. Men idag är det kanske ännu mer så. När och var drabbas vi av nästa terrorattack? Hur utvecklas EU med tanke på brexit och ökad populism? Kommer världen att styras av totalitära eller demokratiska regimer? Vem och vilken teknik skapar lösningar på nutidens viktigaste utmaningar; en åldrande befolkning, klimatförändringarna, miljöförstöring, it-säkerhet, allt mer polariserade samhällen, flyktingströmmar och epidemier? Om det är något jag vet med bestämdhet är det att de inte kan lösas av enskilda länder, forskargrupper eller vetenskapsområden.
Nutidens utmaningar kräver att länder, näringsliv, organisationer och forskare inom olika ämnesområden samarbetar, experimenterar. Lagar, regler, beteenden och utbildning måste också förändras.
Hur rustar skolor och universitet människor för denna ovisshetens tidsålder och för att de ska bidra till att tackla de omfattande utmaningar samtiden står inför?
Hur utbilda människor när ingen vet vilka yrken som finns om några år eller vilken kompetens som kommer att efterfrågas, speciellt inte när kunskap i allt högre utsträckning uppstår och utvecklas utanför universiteten? Den amerikanska tankesmedjan Brookings Institution ordnade en konferens om just detta ämne i våras. I ett av bidragen i konferenspublikationen skriver den tidigare grekiske statsministern George Papandreou och forskaren Jordan Shapiro om hur de ser på framtidens utbildning. Enligt deras mening måste ungdomar förberedas ”så att de inte bara blir ekonomiskt lönsamma och bidrar till ökad BNP, utan också blir eftertänksamma medborgare som kan hitta kreativa och etiska lösningar för de nya och sammanlänkade utmaningar som vi står inför”.
Frågan är alltså vad högskolor och universitet ska lära studenterna. Också de förändringar som sker inom universitetsvärlden globalt måste hanteras. Kina investerar nu en större andel av landets BNP i forskning och utveckling än EU.
Ett antal kinesiska universitet har klättrat högt upp i globala rankningar över de bästa i världen och Times Higher Education, ett av rankningsinstituten, kallar idag Asien för nästa supermakt när det gäller högre utbildning.
Över hela världen väljer allt fler att studera utomlands. Medan USA:s och Storbritanniens anseende har skadats av Trump respektive brexit, har Sveriges attraktivitet ökat som ett land som inte bara har ett antal högt rankade universitet (något som är viktigt för de många asiatiska studenter som söker sig utomlands) utan också har ren luft, en välutvecklad och fungerande demokrati, bra utbildning och sjukvård för alla.
Studenter från Afrika, Asien och Latinamerika kan mycket väl komma att utbilda sig i Sverige, men det sker inte av sig självt. Om Sverige som land och dess universitet vill ha studenter från andra länder måste antagningar, utbildningar och bemötande anpassas efter det.
På Lunds universitets hemsida går det att läsa att universitetet behöver möta de stora utmaningar samhället står inför ”men också se nya möjligheter att utveckla sin verksamhet”.
I en tid av ovisshet, oro och omvandling ser jag fram emot att jobba för en institution vars vision är ”att vara ett universitet i världsklass som förstår, förklarar och förbättrar vår värld och människors villkor”.

Sylvia Schwaag Serger

Sylvia Schwaag Serger tillträder uppdraget som prorektor, ställföreträdare rektor, vid Lunds universitet den 1 januari 2018. Hon är också professor vid Ekonomihögskolan i Lund.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen