Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Inside Redhawks

Amerikanska vännerna, Nils A, Sylvegårds straff och Alsenfelts 42 räddningar

Ja, det gick som vanligt den här säsongen mot Djurgården. 3–3 efter 60 minuter. Skillnaden var att Malmö Redhawks vann med 4–3.
Tredje gången gillt.
Marcus Sylvegård blev en oväntad och lycklig matchvinnare i straffläggningen. Hur iskallt som helst.
Därmed utökade Redhawks sin segersvit på bortaplan till sex raka och bröt en negativ förlustrad mot Djurgården (fem nederlag).
Djurgårdens frenesi och några misstagsplumpar såg ut att fälla Malmö Redhawks.
I ett fullspäckat Globen hamnade Redhawks några tiondelar efter i viktiga beslut på isen.
Tiondelar som spelade Redhawks ett spratt och utlöste negativa kedjereaktioner.
Djurgårdens första mål föregicks av intensiv press i stockholmarnas zon, men Tuukka Mäntylä dribblade med säkerhetsmarginalerna och satsade på den stora tacklingen i offensiv sarghörna. Det bäddade för en kontring.
Max Görtz kvitterade med en laserpuck som for likt en häxpipa mellan stolparna och godkändes efter videogranskning.
Djurgården utnyttjade ett dåligt Redhawksbyte och det var 2–1.
Hård forechecking i Malmözonen och det var 3–1.
Kalkat och klart.
Icke!
En upphämtning startade.
Två formspelare förde in Redhawks i kampen igen.
Nils Andersson är hysteriskt het och reducerade (Tobias Ekberg noterades för sitt livs första SHL-poäng när han plockade hem en assistpinne).
Förvandlingen för Nils Andersson är närmast total jämfört med inledningen av serien. Nu går han in i varje närkamp som en vinnare på förhand och i de offensiva utflykterna strålar han.
Självförtroende och poängproduktion hänger intimt samman. Det ena ger det andra.
Men jag vet också vilket jobb som Nils Andersson tillsammans med coacherna har lagt ner för att åstadkomma förändringen.
Kvitteringen till 3–3 svarade Andy Miele för. Också han högt på formtoppen.
Jag må ha gnällt över hans bristande defensiv, som i och för sig blivit bättre, men offensiven är en annan femma.
Långa stunder mot Djurgården, speciellt i powerplay och i förlängningen, briljerade han med tekniska nummer. Vad som imponerar mest är kanske hans tempoväxlingar med puck från stillastående och vips! så har han rundat en framrusande motståndare.
Andy Miele gynnas säkert av att Rhett Rakhshani kommit igång på allvar efter sin skada.
De amerikanska vännerna trivs tillsammans. De tänker likadant och hittar oväntade lösningar. Underhållande i kubik.
Utmaningen för Miele är att hålla den här nivån över tid, inte bli uppkäkad vid sargerna och framförallt: vara kreativ och effektiv i ett slutspel.
Nämnde jag Oscar Alsenfelt? Inte?
42 räddningar.
Behöver inte säga mer, va?
Gå till toppen