För att hejda klimatförändringarna måste utsläppen minska snabbt och kraftfullt. Det skedde inte 2017. Klimatpåverkan ökade globalt, en klimatskeptiker tillträdde som president i USA och den minskning av utsläpp som skett i Sverige bromsade in.

Men samtidigt lades grunden för att 2018 kan – och måste – bli ett positivt år för klimatet.

Det finns minst fem goda skäl att vara klimatoptimist 2018:

1. Ingen tror längre att klimatförändringarna upphör av sig själva.

Regeringens initiativ Fossilfritt Sverige, liksom jag själv, hävdade tills nyligen att de globala utsläppen planat ut och närmast som en naturlag skulle börja minska. Kolkraft avvecklas, sol och vind etableras och snart skulle alla välja elbilar. Men 2017 års ökade utsläpp visar att omställningen fortfarande kräver aktiv och målmedveten politik för att bli verklighet. Det uppvaknandet är en viktig signal inför FN:s årliga stora klimatmöte, inför EU:s slutförhandlingar om gemensamma energiregler och för Sveriges politiker som ska omvandla den klimatlag som trädde i kraft vid årsskiftet till konkreta utsläppsminskningar.

2. Kampen om vilket land som ska leda klimatomställningen hårdnar.

När USA under president Trump bestämde sig för att agera bromskloss i klimatarbetet, klev Kina fram för att fylla tomrummet. I Kina ska bensinbilar förbjudas, över tusen kolkraftverk stängas och ett nytt utsläppssystem som omfattar en fjärdedel av landets industriella koldioxidutsläpp har invigts. Och eftersom Kina är världens största land får åtgärderna återverkningar på hela jordklotet. Men konkurrensen om ledarskap är hård; Indiens mål att inga bilar i landet ska drivas med fossilt bränsle år 2032 är minst lika tufft som det Kina satsar på och i Europa har bland annat Norge och Nederländerna insett den ekonomiska potentialen i att ligga i täten när hela världen ska ställa om. För klimatet är det en positiv kamp, men för Sverige betyder det att nästa steg hastar. Det ledarskap näringslivet efterfrågar kräver snabba utsläppsminskningar – inte bara ambitiösa mål.

3. Förnybart får långsiktiga förutsättningar.

Internationella energiorganet IEA anger att ”vi bevittnar nu början av en ny era”; merparten av all ny el är förnybar: sol, vind, vattenkraft och biomassa. Och det beror allt mindre på subventioner och bidrag och alltmer på långsiktiga spelregler som en garanterad prisnivå för den som producerar el.Det gäller bland annat svenska Vattenfalls rekordinvestering i vindkraft utanför Nederländernas kust, som sker helt på marknadens villkor. Klimatmässigt är det mycket goda nyheter och för Sverige är det en stark signal att exempelvis den ökade stimulans till solenergi som regeringen nyligen infört, trots branschorganet Svensk Solenergis motvilja, bör ersättas med långsiktigt tryggade förutsättningar. Två positiva exempel på det är reduktionsplikten för drivmedel som innebär att bensin och diesel år för år ska ha lägre klimatpåverkan, och bonus-malus-beskattningen som innebär att nya bilar med låg klimatpåverkan får en premie som finansieras av en höjd skatt på bilar med höga utsläpp. Båda förändringarna införs till halvårsskiftet i bred politisk enighet.

4. Kapitalet satsar grönt.

Med Parisavtalet enades hela världen – utom USA – om att begränsa klimatpåverkan och avtalet blev det snabbast ratificerade i FN:s historia. Det får alltfler av världens stora finansiella institutioner, som till exempel stora banker, försäkringsbolag och pensionsfonder, att bedöma det som riskfyllt att ha pengar i fossila tillgångar. Norges oljefond, som ensam är mer värd än alla oljetillgångar i världen, är en av många som valt att flytta pengar från olja och fossilgas till klimatmässigt mindre riskabla områden. Även oljebolag som Statoil och Shell rekordinvesterar nu grönt för att stå bättre rustade inför ett skifte bort från olja. För klimatet är det ett skifte som är helt avgörande, eftersom omställningen kräver investeringsvilligt kapital. Som svensk finns det anledning att kritiskt granska hur de statliga pensionsfonderna förvaltas; stora summor finns kvar i det fossila vilket klimatmässigt är tveksamt och därtill innebär en allt större risk för att den avkastning som krävs för att trygga pensionerna inte uppnås.

5. Alltfler agerar på egen hand.

Efter att Trump valts till USA:s president insåg amerikanska delstater, städer och företag att de måste agera på egen hand i klimatfrågan. Samma sak sker i land efter land, inte minst inom näringslivet som blivit en stark garant för att tillfälliga politiska nycker inte innebär alltför stora tempotapp i klimatarbetet. I Sverige är klimatförändringar det som oroar befolkningen allra mest och den fråga som de yngre väljarna ser som allra viktigast, enligt SOM-institutet. Det är en starkt positiv signal inför valet den 9 september, då samtliga partier måsteleverera en kraftfull klimatpolitik som säkerställer att Sverige ligger i framkant i klimatarbetet.

Klimatförändringarna hejdas inte av sig själva, det krävs starkt och samlat arbete. Och i sin tur att man vågar tro att klimatkampen går att vinna. Därför är 2018 års positiva klimatsignaler så viktiga.