Huvudledare

Ledare: Från danska ghetton till svenska utsatta områden.

Rinkebybor demonstrerar. De har tröttnat på våldet.Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT
Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen vill slå sönder landets ”ghetton”. Han vill bryta upp betong, riva hus och sprida invånarna över olika områden.
På andra sidan Öresund måste den självklara frågan ställas:
Hur låter svaren från svenska politiker på samma samhällsfrågor – om parallellsamhällena där utanförskapen frodas?
Det var i sitt tv-sända nyårstal på årets första dag som Lars Løkke Rasmussen, partiledare för borgerliga Venstre, skissade på ett politiskt åtgärdspaket för att komma åt parallellsamhällena i de danska städernas mest belastade förorter, där danska regler, lagar och normer enligt statsministern inte gäller.
Redan ordvalet, att tala om ”ghetton”, vittnar om den råare och bryskare ton som sedan länge förekommer i dansk debatt – inte minst invandringsdebatten. I svenska öron kan det låta brutalt.
För den skull bör inte tanken bakom Løkkes utspel viftas bort.
Rivning av betongen kan läsas som ett i grunden ambitiöst försök att äntligen ta krafttag mot en misslyckad integrationspolitik. Men, som också danska debattörer replikerat, det kan inte och får inte vara enda åtgärden. Isolerad blir den tämligen verkningslös.
Genom att bara riva ner, utan att bygga upp – utan att människor utbildas och kommer i jobb och får verktyg att förbättra sina liv – åstadkoms föga.
Danske statsministern säger att insatserna ska sättas in ”där problemen är störst”, och bara där, för att inte störa ”samtliga danskar i hela Danmark”. Då måste följdfrågan bli: Hur låter reaktionerna i övriga delar av landet när ”ghettonas” invånare ska spridas ut där? Enkelt lär det inte bli. Då ligger nimby nära, not in my back yard.
Danska politiker talar om ”ghetton”. Svenska politiker använder hellre polisens begrepp ”särskilt utsatta områden”. Men vad som kan förekomma i ett sådant område är inte sällan gemensamt och speglar problemens sprängkraft:
Hög arbetslöshet. Många som lever på socialbidrag. Bristande kontakter med det omgivande samhället. Parallella samhällsstrukturer. Extremism. Mer eller mindre öppen narkotikahandel. Omfattande våld och vapenhantering. Attacker mot blåljuspersonal. En generell rädsla att vittna mot kriminella. Självutnämnda väktarråd som passar på kvinnorna och försöker kringskära deras liv.
Ja, det är en fråga om trygghet. Men också om frihet. Som Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) och Ibrahim Baylan (S) skrev häromdagen (SvD 2/1): det kan aldrig accepteras ”att kriminella begränsar andras frihet eller påverkar våra liv”. De efterlyste krafttag mot segregationen.
Värst drabbade är givetvis de som bor i ett utsatt område och som ser sin trygghet dunsta bort, de som ser gangstrar ta över medan rättsvårdande myndigheter inte förmår fullfölja sitt uppdrag.
Invandring och integration blir den viktigaste frågan i valet i september anser 38 procent av svenskarna, enligt DN/Ipsos. Sjukvården, svarar 32 procent.
Det märks också i debatten.
Finansminister Magdalena Andersson (S) medgav strax före jul (DN 21/12) att Socialdemokraterna har skäl att vara självkritiska. Integrationen i Sverige har misslyckats. Det tar för lång tid för nyanlända att komma i arbete. Politikerna har gjort för lite mot bostadsbrist och lärarbrist.
En dryg vecka tidigare (DN Debatt 12/12) hade arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) talat klarspråk. Hon gjorde klart att kollektiva svenska värderingar som jämlikhet och jämställdhet, och individuella rättigheter och skyldigheter, ska kommuniceras bättre till nyanlända. Tydligare.
Danmark har ”ghetton”. Blott Sverige svenska särskilt utsatta områden har. Men se bortom våra länders olika språkbruk och debattraditioner. Fånga kärnan i problemen.
Det gäller att komma till konkret handling. Till resolut, kraftfull politik. Åtgärder för uppfräschade, tryggare kvarter. Fler poliser med bättre resurser. Förstärkta skolor och socialtjänster och fler jobb. Tydligare information till invandrare om samhälleliga förväntningar – och krav på att leva upp till dem.
Det gäller att gå från ord till handling.
Gå till toppen