Nu kastar jag in handduken. Jag, som så många andra. Det är något fundamentalt fel med läraryrket som skaver, blöder och sätter djupa spår. Jag ser förödelsen hos mina kollegor. De håller masken, biter ihop, låtsas som om det skulle kunna fungera. Idag, imorgon, terminen och läsåret ut. Vad ska de annars välja på? Vem ska de prata med? Vilka ansvariga öron är förändringsbenägna? Så här rullar det på. Den funktionella dumheten i ett nötskal.