Som matematikövning är Martina Moliis-Mellbergs andra diktsamling något förvirrande. ”7” heter den, men består av fem prosalyriska sviter. Titeln anspelar på uttrycket ”de sju haven”, men även om sviterna är döpta efter konkreta hav följer boken inte det klassiska urvalet. Om man snarare förstår begreppet som en symbol för människans längtan ut, för att segla iväg på hägrande äventyr, faller saker och ting på plats.