Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nappträdet på kyrkogården fylls

På Stora Hammars kyrkogård har en av lindarna förvandlats till ett nappträd.

Susann Persson hänger upp några nappar som trillat ner, i nya snören.Bild: Elin Wrethov
Så här års är de färgglada gåvorna från barnen det enda som pryder grenarna på nappträdet vid Stora Hammars kyrka – klasar med nappar, en del svartprickiga av ålder, en del till synes nyupphängda.
– Jag ser att det kommer till nya ibland, i fina små band, säger Susann Persson.
Det är hon som sköter om nappträdet, även om hennes egentliga arbetsuppgifter är som missionsassistent och kyrkogårdsansvarig i Höllviken församling.
Att kyrkan har ett nappträd är inte konstigt alls, tycker Susann Persson.
– Det hänger samman med kyrkans uppgift. Vi människor behöver tröst. Och i något läge blir vi så stora att vi inte behöver napp längre. Då kan man söka tröst och trygghet hos kyrkan i stället.
Linden som står vid Bibliska trädgården, på gräsmattan öster om själva kyrkan, förvandlades till ett nappträd 2014. Det var kyrkoherden Jim Tullgren som tog med sig idén från en tidigare arbetsplats och trädet invigdes i samband med en särskild nappgudstjänst.
– Det passar bra på denna ytan, för vi har ofta familjegudstjänster här.
Susann Persson har med sig nya snören till några nappar som trillat ner och knyter upp dem på grenarna igen. Någonstans hänger hennes egna barnbarns nappar.
Det är ingen dum idé att ta ett ceremoniellt farväl av en kär ägodel, konstaterar hon.
– Vi är mycket för riter i kyrkan, att man gör en aktiv handling, men då gäller det också att man fått förbereda sig och sedan gör handlingen själv. Jag har alltid haft ett ont öga till ekorrar, för de kom på natten när jag var barn och tog mina nappar, helt utan förvarning, plötsligt var de bara borta. Det var ekorrarna, sa man.
Det händer att det dyker upp små presenter i trädet, i förväg ditlagda för att plockas ner av någon ledsen nappgivare. Det har Susann full förståelse för.
– Man får ha lite mutor, säger hon och ler.
Gå till toppen