Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: EU är alltför mjukt mot mullorna.

Irans utrikesminister Javad Zarif och den belgiske utrikesministern Didier Reynders skakar hand i samband med torsdagens möte i Bryssel.Bild: Virginia Mayo
Sida vid sida stod de där i Bryssel, företrädarna för EU och Irans utrikesminister Javad Zarif.
Avtalet om Irans kärnteknikprogram är gott, det fungerar, det "levererar", sade EU:s utrikeschef Federica Mogherini.
Men överenskommelsen hänger på en skör tråd. USA:s president Donald Trump anser att avtalet är uselt – "worst deal ever" – och under fredagen ska han meddela om sanktionerna mot Iran återinförs eller inte.
Samtidigt tycks de regimkritiska protesterna i Iran nu vara på väg att lägga sig.
Omvärldens intresse för dem har varit begränsat. Det gäller inte minst EU. Det dröjde närmare en vecka innan Mogherini hade något att säga om protesterna. Och när uttalandet väl kom bestod det av allmänt hållna fraser, som om demonstranterna med krav på frihet och rättvisa och den förtryckande regimen var lika goda kålsupare.
Det har varit svårt att få grepp om den splittrade proteströrelsen, utan tydliga ledare och utan tydligt program. EU:s avvaktande hållning har varit förståelig. Ändå är den närmast förbindliga tonen från Bryssels sida gentemot regimen i Teheran stötande, särskilt med tanke på omständigheterna i övrigt.
Den första mandatperioden med den i maj omvalde "moderate" presidenten Hassan Rohani innebar inte någon moderation av regimen. Det mesta är sig likt. Yttrandefrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och religionsfrihet existerar inte. Diskriminering och förtryck av kvinnor är institutionaliserad. Årligen avrättas hundratals människor, många av dem minderåriga. Ofta efter rättegångar som är parodier på rättvisa. Tortyr och omänsklig behandling av fångar är utbredd. Framtvingade bekännelser är vanliga.
Enligt nyhetsbyrån Reuters har minst 30 personer med dubbelt medborgarskap gripits och fängslats i Iran de senaste två åren. Ofta på oklara grunder. I april 2016 greps läkaren och forskaren i katastrofmedicin Ahmadreza Djalali, iransk medborgare med permanent uppehållstillstånd i Sverige. I slutet av året kom beskedet att Djalali dömts till döden.
Antalet gripanden av det här slaget har ökat kraftigt sedan kärnteknikavtalet undertecknades 2015. En majoritet av de fängslade – 19 av 30 – är medborgare i eller har uppehållstillstånd i ett europeiskt land. Tidigare har den absoluta merparten av dem som fängslats på det här sättet varit amerikaner med iransk bakgrund.
Det kärntekniska avtalet tycks ha fyllt mullorna med tillförsikt. Intrycket är att det är EU, inte Iran, som är mest angeläget om att avtalet fullföljs – oavsett hur den iranska regimen beter sig.
Enligt EU-fördraget ska unionen "bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna [...]."
Ett annat sätt att beskriva det är att EU står för alla de värden som de styrande mullorna i Iran dagligen trampar under fötterna.
När det gäller kärnteknikavtalet överväger fördelarna. Där har EU rätt. Men det berättigar inte denna den krökta ryggens politik gentemot regimen i Teheran. En politik som är allt annat än vacker att skåda.
Gå till toppen