Åsikter

Läsartext: Föräldrarna har ett ansvar för hur barnen beter sig i skolan

Såväl politiker som väljare har ett ansvar för miljön i skolan, menar Ann Falkboo.Bild: Roald Berit
Svar till Anna-Karin Gustafsson, ”Hur ska vi lärare kunna få stopp på dem som bråkar, får utbrott och stör?”, Sydsvenskan 8 januari.
Läs mer:Hur ska vi lärare kunna få stopp på dem som får utbrott och bråkar?
Jag är en före detta lågstadielärare och sfi-lärare med 40 år i yrket som känner sorg över vad jag fick läsa i din artikel. Du ställer många frågor i din text, bland annat ”Hur tusan ska man få stopp på det prestationsångesthjul som snurrar kring skolan, som landar i knät på varje lärare och rektor?”.
Då vill jag tillföra ytterligare en fråga ”Vem styr över skolans verksamhet?”. Svaret är politikerna som i kommunen har att fördela våra skattepengar till vitt skilda och många sektorer. Politikerna har valts av alla vuxna över arton år, många är föräldrar. Således kan ansvar utkrävas för eventuella brister i resultaten i skolan av i synnerhet politikerna, men även av väljarna som ska framföra sina önskemål och krav till politikerna. Detta ansvar syns sällan i form av reella förbättringar. För tydlighetens skull gäller det alla politiska partier, oavsett styret i kommunen.
Läs mer:Malmölärare börjar gråta, blir slagna och ställer in lektioner
Politikerna har under några år talat om att kringpersonal ska anställas på skolorna i syfte att avlasta lärarna med bland annat administrativa uppgifter så att de kan ägna sig åt sin huvuduppgift: pedagogik - att undervisa. Jag har frågat före detta kollegor om de har fått dessa nya yrkeskategorier till sina skolor. Svaren har varit unisont: nej! Vad menar då politikerna med att upprepa detta tal om avlastande personal? Konsekvensen av det uteblivna svaret blir bland annat den frustration och förtvivlan som Anna-Karin Gustafsson ger uttryck för i sin debattartikel.
Läs mer:Eleven till läraren: ”Jag pissar på kränkningen, vad ska du göra åt det?”
Anna-Karin Gustafsson nämner inte en viktig deltagare i beskrivningen av skolans misslyckande: föräldrarna. När jag var ny som lärare, på 1970-talet, så fanns en viktig samarbetspartner till skolan och det var föräldrarna. Då fanns organisationen ”Hem och skola”. Varje klass skulle välja sina föräldrarepresentanter till ”Hem och skola”, så att verksamheten kunde fungera så friktionsfritt som möjligt. Nu har den organisationen försvunnit och ingen verkar på allvar tycka att föräldrarna kan och ska spela en viktig, konstruktiv roll.
De elever som ”trakasserar lärare” och ”inte vill underordna sig en demokratisk ordning” har föräldrar. Vad har dessa föräldrar för synpunkter på dessa beteenden? Vilket ansvar och krav kan dessa föräldrar ställas inför? Skolan ska ägna sig åt sitt pedagogiska uppdrag. Tyvärr går mycket av undervisningstiden åt till uppfostran. Inte konstigt då att Sveriges resultat i olika mätningar som Pisa, Timss och så vidare har sjunkit drastiskt under 2000-talet. Visserligen har senaste Pisa-mätningen visat på en svag uppgång i Sverige men vi har långt kvar till de toppresultat som presterades under 1970- och -80-talen. Skolan och Anna-Karin Gustafssons kvarvarande kollegor kräver rejäla resurstillskott framöver och mycket bättre arbetsmiljö om resultaten varaktigt ska vända uppåt igen. Är politikerna beredda att satsa de stora summor som krävs?

Ann Falkboo

Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Läs alla artiklar om: Larmen från Malmös skolor
Gå till toppen